Nyheter

Nu äntligen har lagen om framtidsfullmakter trätt i kraft.
En framtidsfullmakt innebär att en fullmaktsgivare kan ge fullmakt åt sin maka/e, sambo, barn, vän eller annan, att sköta om alla eller vissa ekonomiska angelägenheter och/eller personliga angelägenheter.
Att en fullmaktshavare har fullmakt att sköta om de ekonomiska angelägenheterna innebär t ex att hen kan byta fonder, flytta om pengar till mer lönsamma konton eller att sälja fastigheter/bostadsrätter.
Att en fullmaktshavare har en fullmakt att sköta om de personliga angelägenheterna innebär t ex att hen kan bestämma var fullmaktsgivaren ska bo eller vårdas.
Framtidsfullmakten kan börja användas först när fullmaktsgivaren har blivit VARAKTIGT BESLUTSOFÖRMÖGEN, dvs är så sjuk eller dement att hen inte är i stånd att fatta några beslut alls om sina ekonomiska eller sina personliga angelägenheter och det inte finns något hopp om att hen ska bli bättre och återfå sin förmåga att fatta beslut.
För att en framtidsfullmakt ska bli giltig måste vissa formkrav uppfyllas såsom att fullmaktsgivarens namnteckning måste bevittnas mm.
En framtidsfullmakt kommer att underlätta väsentligt för t ex en maka som vill flytta till en modern lägenhet och sälja den svårskötta villan som hon äger tillsammans med sin demente man som ju, pga sin demens, inte kan fatta beslut om att sälja villan. Om han hade gett henne en framtidsfullmakt medan han fortfarande var beslutsförmögen så hade hon haft rätt att sälja villan och flytta närhelst hon ville.
En framtidsfullmakt ska man naturligtvis inte ge till någon som man inte fullt ut litar på. Enligt min uppfattning är det lika viktigt att upprätta en framtidsfullmakt som det är att upprätta ett testamente.

Detta brott, liksom tvångsäktenskap, infördes i brottsbalken tack vare Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, som undertecknades av Sverige den 11 maj 2011.

Brottet innebär att den som genom vilseledande förmår en person att resa till en annan stat än där hen bor, i syfte att genom olaga tvång eller utnyttjande av dennas utsatta belägenhet, förmå hen att ingå äktenskap eller en sådan äktenskapsliknande förbindelse, ska dömas för vilseledande till tvångsäktenskapsresa.

Med uttrycket ”genom vilseledande förmå någon att resa till en annan stat än där hen bor” menar man att någon lurar den tilltänkta bruden/brudgummen, antingen genom direkta lögner eller missvisande budskap, genom att säga t ex att de bara ska åka på semester eller hälsa på någon sjuk släkting och därigenom får personen att åka med på resan.

För att bli dömd för detta brott ska det således räcka med mildare påtryckningar än vad som behövs för att bli dömd för olaga tvång. Det ska räcka med att utnyttja någons utsatta belägenhet, till exempel att utnyttja att den tilltänkta bruden/brudgummen lever under svåra ekonomiska förhållanden, befinner sig i vanmakt, lever i flyktingskap, lider av funktionsnedsättning eller är beroende av droger. Det ska också räcka med att en förälder t ex hotar med att begå självmord om inte barnet går med på att gifta sig med en av föräldern utsett person eller om föräldern hotar med ökad kontroll eller isolering om hen inte går med på att bli gift. Ett annat exempel är om den tilltänkta bruden/brudgummen efter att ha anlänt till det andra landet kanske inte har tillgång till sitt pass eller pengar för att kunna ta sig därifrån eller inte ens möjlighet att kommunicera med någon i Sverige för att få hjälp. Att tjata eller skuldbelägga ska dock inte vara tillräckligt för att bli dömd för detta brott.

Straffet för vilseledande tvångsäktenskapsresa är fängelse i högst två år.

Vilseledande till tvångsäktenskapsresa preskriberas efter fem år.

Den nya brottsbestämmelsen trädde i kraft den 1 juli 2014.

 

Tack vare Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, som undertecknades av Sverige den 11 maj 2011, har ändringar som rör barnäktenskap gjorts äktenskapsbalken.

För att ingå äktenskap i Sverige är huvudregeln att man ska vara 18 år eller äldre. Tidigare har barn kunnat få dispens för att gifta sig i Sverige, men den möjligheten har nu tagits nu bort helt och hållet.

Möjligheten att erkänna utländska barnäktenskap har begränsats ytterligare. Huvudregeln är att om ett äktenskap är giltigt i det land där det ingicks så ska äktenskapet också anses giltigt i Sverige. Enligt den tidigare lagen erkändes barnäktenskap om det fanns särskilda skäl. Enligt den nya lagen ska sådana äktenskap erkännas endast om det finns synnerliga skäl.

Exempel på fall som kan betraktas som synnerliga skäl är då den underåriga, av något skäl, inte kan få uppehållstillstånd i Sverige om inte äktenskapet erkänns. En sådan omständighet som att ett barn har fötts inom äktenskapet ska inte ses som ett skäl att godkänna äktenskapet.

Denna konvention antogs den 7 april 2011. Sverige undertecknade konventionen den 11 maj 2011.

Svensk lagstiftning överensstämde i stort med konventionen så det har inte behövts något större lagstiftningsarbete. För att till fullo uppfylla konventionens krav har dock lagstiftningen ändrats i äktenskapsbalken på så sätt att det inte längre kommer att ges dispens för barnäktenskap i Sverige och att tvångsäktenskap och så kallade fullmaktsäktenskap som ingåtts utomlands endast kommer att godkännas om det finns synnerliga skäl.

Dessutom har två nya brott, ”äktenskapstvång” och ”vilseledande till tvångsäktenskapsresa” införts i svensk lagstiftning.

Riksdagen har godkänt konvention med två undantag. Det ena är att bestämmelsen om äktenskapstvång ska undantas från kravet om dubbel straffbarhet, dvs svensk domstol ska inte vara förhindrad att döma någon som begått detta brott till en påföljd som är strängare än vad som är föreskrivet i det landet där brottet begicks.

Det andra undantaget, är att Sverige har förbehållit sig rätten att inte tillämpa konventionens regler om preskription av de två nämnda brotten, äktenskapstvång och vilseledande till tvångsäktenskapsresa. Enligt konventionens förslag ska preskriptionen för alla brott mot barn börja löpa när barnet fyller 18 år. Den svenska lagstiftaren har ansett att det räcker med tio respektive fem års preskriptionstid för brotten och att preskriptionstiden ska börja löpa från den dag då brottet begicks.

Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2014.

I kommande blogginlägg kommer jag att redogöra för ändringarna i äktenskapsbalken vad avser barnäktenskap, tvångsäktenskap och fullmaktsäktenskap samt för de nya brotten tvångsäktenskap och vilseledande till tvångsäktenskapsresa.

 

 

Det finns en portalparagraf i Utlänningslagen som säger att barnets bästa ska tillämpas i samtliga ärenden inom migrationsrätten. För att förtydliga och säkerställa att barnets bästa beaktas, för att ytterligare lyfta fram barnrättsperspektivet och för att framhålla att en annan bedömning ska göras när det gäller uppehållstillstånd för barn har vissa bestämmelser i utlänningslagen nyligen ändras. Det ska således inte ställas lika höga krav för att ett barn ska få uppehållstillstånd som att en vuxen ska få det. Tack vare dessa ändringar kommer vi förhoppningsvis i fortsättningen att slippa se sådana utvisningar av barn som strider mot allas, eller i vart fall de flestas, rättskänsla.

Den ena lagändringen som genomförts är att barn ska kunna beviljas uppehållstillstånd om det finns omständigheter som är särskilt ömmande och den andra är att ett barn i vissa fall ska kunna får uppehållstillstånd efter ett beslut om avvisning eller utvisning som vunnit laga kraft.

Särskilt ömmande omständigheter

När alla andra möjligheter att få uppehållstillstånd har misslyckats kan en vuxen beviljas uppehållstillstånd om det vid en samlad bedömning av dennes situation finns sådana synnerligen ömmande omständigheter att hen bör tillåtas stanna i Sverige (tidigare kallades det ”humanitära skäl”). Denna regel är av så kallad undantagskaraktär och ska tillämpas restriktivt. Det ska göras en samlad bedömning av samtliga omständigheter och skälen ska vara av personlig art. Exempel på personliga förhållanden som kan beaktas är anpassningen i Sverige, situationen i hemlandet eller personens hälsotillstånd. När det gäller personens hälsotillstånd måste det vara fråga om en livshotande fysisk eller psykisk sjukdom eller ett synnerligen allvarligt funktionshinder. Andra omständigheter som kan beaktas är om personen riskerar social utstötning i hemlandet, om hen lider av traumatisering till följd av människohandel, tortyr eller liknande svåra upplevelser i hemlandet.

Bestämmelsen har även gällt för barn men i och med den nya lagändringen ska det för ett barn ”bara” behövas särskilt ömmande omständigheter, och inte synnerligen ömmande omständigheter. Även för barn ska det dock göras en samlad bedömning och samma omständigheter ska beaktas för barn som för vuxna, såsom t ex anpassningen i Sverige, situationen i hemlandet och barnets hälsotillstånd.

Vad gäller ett barns anpassning i Sverige ska det tas mer hänsyn till barnets anpassning till svenska förhållanden än vad som gjorts tidigare. Det är barnets anknytning till Sverige som är det viktiga. Att ett barn har anpassat sig till svenska förhållanden ska dock inte ensamt ha avgörande betydelse.

Ett exempel på när ett barns anpassning i Sverige ska kunna beaktas är då ett barn fått ett fungerande nätverk i Sverige t ex genom att ha varit familjehemsplacerat och på så sätt fått ett fungerande nätverk i Sverige men som saknar ett sådant nätverk i sitt hemland och att avsaknaden av sådant nätverk i hemlandet skulle inverka negativt på barnets fortsatta psykosociala utveckling.

 

Ett barn ska också kunna få uppehållstillstånd i de situationer då barnet inte kan tas hand om av någon i hemlandet om barnets förälder i Sverige avlidit eller om det inte går att fastställa var föräldern/arna uppehåller sig.

Vad gäller barnets hälsotillstånd ska inte fysiska och psykiska sjukdomar behöva vara av samma allvar och tyngd som när det gäller vuxna, det ska således inte behöva vara fråga om en livshotande sjukdom för att få uppehållstillstånd. För barn som har funktionsnedsättning bör det vara större möjlighet att ta hänsyn till prognos, vårdbehov och psykosocial utveckling liksom stödmöjligheterna i både Sverige och hemlandet än vad man skulle göra för vuxna.

Hänsyn ska också kunna tas till om ett barn har råkat ut för en olycka eller liknande i Sverige och att barnet därför är i behov av fortgående vård som inte är av övergående natur.

Andra exempel på när barn ska kunna få uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter är när barn har omhändertagits enligt LVU (Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga) pga föräldrarnas bristande förmåga att ta hand om barnet. Förhoppningsvis ska vi i fortsättningen slippa se sådana fall som de flesta av oss uppfattar som rättsvidriga, t ex när ett barn omhändertas enligt LVU pga att föräldrarna misshandlar barnet och sedan, när föräldrarna utvisas från Sverige, måste även barnet utvisas och följa med de misshandlande föräldrarna till hemlandet.

Det ska också tas hänsyn till om ett barn upplevt svåra traumatiska händelser i hemlandet som i och för sig inte innebär att barnet kan få asyl men som orsakar barnet stora besvär och att ett återvändande till hemlandet skulle försvåra besvären. Tack vare denna ändring kanske vi kan slippa se apatiska barn (barn med uppgivenhetssyndrom) utvisas i framtiden.

Uppehållstillstånd efter ett beslut om avvisning eller utvisning som vunnit laga kraft.

Om en vuxen person har fått ett beslut om avvisning eller utvisning och beslutet har vunnit laga kraft och om det därefter kommer fram nya omständigheter, kan de nya omständigheterna utgöra hinder mot verkställighet av beslutet. Migrationsverket kan då i undantagsfall bevilja permanent eller tillfälligt uppehållstillstånd.

Bestämmelsen har även gällt för barn men i och med den nya lagändringen ska det bli lättare för ett barn att få uppehållstillstånd beviljat efter att ett beslut om avvisning eller utvisning har vunnit laga kraft.

Exempel på när barn kan få uppehållstillstånd efter att ett beslut om avvisning eller utvisning har vunnit laga kraft är då barnet lider av ett allvarligt sjukdomstillstånd som uppkommit eller förvärrats efter ett beslut om avvisning eller utvisning och det är oklart om barnet kan få tillgång till vård i hemlandet.

Ytterligare ett exempel på när barn kan få uppehållstillstånd är när föräldern till ett barn som efter ett avvisning- eller utvisningsbeslut drabbas av sådana psykiska

problem att hen inte själv kan vårda barnet utan stöd av andra släktingar/familjehem eller likande som finns i Sverige och då tillräckligt med stöd från släktingar, myndigheter eller organisationer inte finns i hemlandet.

Övrigt

Barnets skäl för att få uppehållstillstånd enligt dessa två lagändringarna ska prövas särskilt av Migrationsverket/domstolen och således inte som en del av föräldrarnas ärende. På så sätt kommer förhoppningsvis barnets rätt att tas på allvar.

Om ett barn får uppehållstillstånd pga de ovan nämnda omständigheterna kommer sannolikt även barnets föräldrar att beviljas uppehållstillstånd för att kunna stanna i Sverige och ta hand om barnet eller återförenas med barnet när så kan ske.

Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2014.

 

Enligt den nuvarande socialtjänstlagen ska kommunen, genom den kommunala socialtjänsten eller familjerättens regi, erbjuda föräldrar s k samarbetssamtal, dvs samtal under sakkunnig ledning i syfte att nå enighet i frågor som gäller vårdnad, boende och umgänge. Enligt den nya ändringen av lagen ska föräldrar kunna få hjälp att nå enighet även i frågor som gäller barnets försörjning.

Lagändringen träder i kraft den 1 juli 2014.

Målet för samarbetssamtal avseende barnets försörjning är att föräldrarna ska nå en samförståndslösning. Föräldrarna ska kunna få övergripande information och kunskap gällande barnets försörjning, frågor kring barnets kostnader, föräldrarnas gemensamma försörjningsansvar samt tillgång till olika familjeekonomiska stöd och annan kommunal rådgivning.

Avtal om underhållsbidrag

Socialtjänsten ska dock inte ha skyldighet att bistå föräldrarna med att upprätta avtal om underhållsbidrag. Det är således inte meningen att socialtjänsten ska vidta omfattande utredningar avseende föräldrarnas ekonomiska situation och övriga omständigheter som kan ha betydelse för att fastställa ett underhållsbidrag. Meningen är att socialtjänsten ska försöka ena föräldrarna om ett skäligt underhållsbidrag som båda föräldrarna kan godta. Det kommer förmodligen att fungera på samma sätt som i frågor som rör vårdnad, boende och umgänge dvs en del föräldrar kan komma överens med stöd och hjälp av socialtjänsten och en del kan inte komma överens och de sistnämnda måste då gå vidare till domstol.

Om föräldrarna når en överenskommelse avseende underhållsbidrag kan socialtjänsten hjälpa till att upprätta ett avtal mellan föräldrarna. Ett sådant avtal måste vara undertecknat av båda föräldrarna och bevittnat av två personer för att kunna verkställas, dvs för att man ska kunna få hjälp av Kronofogdemyndigheten att driva in underhållsbidraget om den underhållsskyldige inte fullföljer sina åtaganden.

Föräldrar som når enighet i frågor som rör vårdnad, boende och umgänge kan få hjälp av socialtjänsten att skriva avtal. Sådana avtal ska, för att uppnå samma status som en dom, godkännas av socialnämnden. Avtalet om underhållsbidrag ska kunna biläggas ett sådant avtal om vårdnad, boende och umgänge. Ett avtal om underhållsbidrag ska således inte kunna godkännas av socialnämnden eftersom avtalet redan är juridiskt giltigt i och med att avtalet är undertecknat av föräldrarna och bevittnat av två personer.

Om samarbetssamtalen resulterar i att föräldrarna kommer överens om barnets försörjning bör de erbjudas en tid för ett uppföljningssamtal för att se om överenskommelsen fungerar eller om något behöver ändras.

Om föräldrarna inte kommer överens om barnets försörjning på samarbetssamtalen finns det två andra möjligheter att få pengar till barnets försörjning: att vända sig till domstol för att få ett underhållsbidrag fastställt eller att vända sig till försäkringskassan för att erhålla underhållsstöd.

Underhållsbidrag

När ett barn bor stadigvarande hos en förälder är den andra föräldern underhållsskyldig gentemot barnet. Hur stort underhållsbidraget ska vara beror på båda föräldrarnas ekonomiska förhållanden och barnets behov. Det finns schabloner och matematiska formler för hur underhållsbidraget ska räknas ut.

Om föräldrarna inte kan komma överens om hur stort underhållsbidraget ska vara kan den förälder som barnet bor hos vända sig till domstol. Såsom alla tvister i domstolen kan processen ta lång tid och bli mycket kostsamt. Bara i undantagsfall kan rättshjälp beviljas i denna typ av ärenden och de flesta försäkringsbolag beviljar inte heller rättsskydd för underhållstvister. Den part som förlorar tvisten måste betala den andras rättegångskostnader. Om föräldrarna ingår förlikning måste vardera parten vanligtvis betala sin egen rättegångskostnad. Även om den föräldern som barnet bor hos vet att den underhållsskyldige tjänar mycket pengar kan det ibland vara väldigt svårt att bevisa det. Den underhållsskyldige kan många gånger ”trolla bort” stora inkomster genom bonusar, pensionsförsäkringar, svartarbete eller genom att byta arbete.

Underhållsstöd

Om den föräldern som barnet bor hos inte vill/kan vända sig till domstol för att få ett underhållsbidrag fastställt kan hen vända sig till försäkringskassan och begära underhållsstöd. Underhållsstödet uppgår till 1 273 kr per barn och månad oavsett föräldrarnas ekonomiska omständigheter och barnets behov. Försäkringskassan kräver sedan ut hela eller viss procentsats av beloppet av den bidragsskyldige, beroende på dennes ekonomiska omständigheter.

Enligt utredningen för den nu aktuella lagändringen skulle ungefär 41 % (motsvarande ca 50 000 barn) som idag får 1 273 kr i underhållsstöd från försäkringskassan få mer pengar om ett underhållsbidrag fastställdes på ett korrekt sätt av en domstol.

Lagstiftningen som rör barns försörjning är, som framkommer ovan, mycket orättvis. Många barn lever på fattigdomsgränsen fastän den föräldern som de inte lever med skulle kunna betala betydligt mycket mer än 1 273 kr per månad. Det hade varit önskvärt att lagstiftaren såg över hela lagstiftningen som rör barns försörjning för att få ett rättvist system där alla barn skulle få det som de har rätt till.

 

Den nya brottsskadelagen, som ska ersätta den nuvarande brottsskadelagen, träder ikraft den 1 juli 2014. Lagen reglerar brottsskadeersättning som betalas ut av Brottsoffermyndigheten. Den nya lagen kommer inte att innebära några större förändringar i jämförelse med den nuvarande. Det är framför allt tiden för ansökan om ersättning som förlängs och ersättningssystemet som förbättras och anpassas till de förhållanden som gäller idag.

Under vilka förutsättningar betalas brottsskadeersättning ut?

Brottsskadeersättning betalas ut om brottet har begåtts i Sverige eller utomlands förutsatt att brottsoffret hade sin hemvist i Sverige.

Den ersättningsgrundande skadan måste ha uppkommit till följd av ett brott och det måste finnas ett adekvat orsakssamband mellan brottet och skadan.

För att få ut ersättning från Brottsoffermyndigheten måste brottsoffret göra en polisanmälan och även i skälig utsträckning bidra till att brottet kan utredas.

Om gärningsman saknas kan Brottsoffermyndigheten i vissa fall ändå betala ersättning om det kan styrkas att brott har begåtts. Det är Brottsoffermyndigheten som avgör om ersättning ska betalas eller inte.

Brottsskadeersättning är subsidiär till andra ersättningar

Brottsskadeersättningen är subsidiär till andra ersättningar. Det innebär att brottsoffret måste försöka få ut det utdömda skadeståndet av gärningsmannen. Domstolen ska skicka domen, i vilken skadestånd utdömts, direkt till Kronofogdemyndigheten som därefter ska fråga brottsoffret om hen vill ha hjälp med att driva in skadeståndet. Brottsoffret behöver inte betala den sedvanliga avgiften till Kronofogdemyndigheten för att få hjälp att driva in skadeståndet.

Om gärningsmannen inte har några tillgångar som Kronofogdemyndigheten kan mäta ut måste brottsoffret vända sig till sitt försäkringsbolag för att försöka få ut ersättning genom sitt överfallsskydd i hemförsäkringen. Många försäkringsbolag betalar dock inte ut ersättning till brottsoffer som blivit utsatt för brott av någon som hen var gift/sambo med eftersom båda omfattas av samma hemförsäkring.

Först när det är fastställt att brottsoffret inte kan få ut någon ersättning vare sig från gärningsmannen eller från sitt försäkringsbolag kan Brottsoffermyndigheten besluta om ersättning.

När måste ansökan om brottsskadeersättning lämnas in?

Ansökan ska göras inom tre år från det att dom eller slutligt beslut har vunnit laga kraft. Om allmänt åtal inte har väckts men förundersökning har inletts ska ansökan göras inom tre år från det att förundersökningen lagts ner eller avslutats.

I de fall då någon gärningsman inte hittats ska ansökan göras inom tre år från det att brottet begicks.

För barn som har utsatts för brott eller bevittnat brott ska ansökan kunna göras fram till den dag då hen fyller 21 år.

Vad får man ersättning för?

Brottsskadeersättning betalas för

1. personskada, dvs sveda och värk, lyte och men, särskilda olägenheter pga skadan, skador på kläder, glasögon och liknande, sjukvårdskostnader och liknande, inkomstförlust samt framtida inkomstförlust.

2. kränkning, dvs skada som orsakas av att någon allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet eller frid.

3. barn som har bevittnat ett brott som varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos barnet i barnets förhållande till en närstående.

Det finns beloppstak för hur mycket brottsskadeersättning som kan betalas ut avseende personskada. Det finns dock inget beloppstak avseende kränkningsersättning eller ersättning för barn som har bevittnat våld.

Ersättning med annat belopp än vad domstol fastställt

Brottsoffermyndigheten ska kunna betala ut lägre belopp än vad domstol har utdömt bara om det framkommit nya omständigheter eller ny bevisning (t ex att målsäganden inte varit sjukskriven så länge som uppgavs i rättegången) eller om Brottsoffermyndigheten vill upprätthålla eller skapa ny praxis – oftast innebär det dock att ersättningsbeloppen blir högre än det som fastställdes i domstolen.

Barn som drabbas av brott

Enligt den nu gällande lagen måste båda vårdnadshavarna underteckna ansökan om brottsskadeersättning till barnet. Detta gäller även de fall då den ena vårdnadshavaren har begått brott mot den andra vårdnadshavaren. Enligt den nya lagen ska det räcka med att en förälder gör ansökan om brottsskadeersättning om det är den andra föräldern som har begått brottet mot barnet eller som har begått det brott som barnet har bevittnat. För det fall en vårdnadshavare, som inte är den som begått brottet, är förhindrad pga sjukdom eller liknande, räcker det med att den andra föräldern gör ansökan.

Brottsskadeersättning till barn som har bevittnat våld ska bestämmas med hänsyn till hur grovt brottet är. Brottsskadeersättning ska även kunna betalas ut till ett barn som inte drabbats av någon påvisbar skada. Det ska räcka med att brottet typiskt sett är ägnat att skada barnets trygghet och tillit i förhållande till en närstående person. De ska således inte behöva bevisas att barnet har påverkats.

Det påpekas i förarbetet till den nya lagen att myndigheterna inte i tillräcklig utsträckning uppmärksammar att barn har funnits på brottsplatsen. Om det inte dokumenterats att det fanns ett barn på brottsplatsen finns det en stor risk för att barnet inte får någon ersättning. Det är sålunda mycket viktigt att den förälder som utsatts för brott talar om för polisen som utreder brottet att ett barn har bevittnat våldet så att det finns dokumentation som kan användas av Brottsoffermyndigheten när ersättning ska fastställas.

Regressfordran mot gärningsmannen

När Brottsoffermyndigheten betalar ut brottsskadeersättning har staten rätt att kräva att gärningsmannen ska betala motsvarande belopp till staten förutsatt att indrivningen inte är utsiktslös eller skulle drabba gärningsmannen särskilt hårt. Om det finns synnerliga skäl kan kravet om återbetalning efterges helt eller delvis.

 

Den 1 juli 2014 kommer brottet ”egenmäktighet med barn” att ändras. Ändringen består endast i ett tillägg till den nu gällande lagen. Tillägget kommer sannolikt inte att få någon större betydelse för kvinnor som tillsammans med sina barn flyr och tar sin tillflykt till kvinnojourer.

Lagen som gäller till och med 30 juni 2014

Enligt lagen som gäller till och med 30 juni 2014 kan någon dömas för egenmäktighet med barn:

1. om den, som inte har ensam vårdnad eller gemensam vårdnad om ett barn, obehörigen, utan lov, skiljer barnet från vårdnadshavaren. Att ”skilja barnet” betyder här att föra bort barnet eller att kvarhålla/undanhålla barnet.

2. om den som har gemensam vårdnad om ett barn under femton år, utan beaktansvärda skäl, skiljer barnet från den andra vårdnadshavaren. Att ”skilja barnet” betyder här bara att föra bort barnet. Det är således inte straffbart för en förälder som har gemensam vårdnad att kvarhålla/undanhålla ett barn under femton år från den andra föräldern.

Lagen som gäller från och med 1 juli 2014

Det är just den nu nämnda skillnaden mellan punkterna 1 och 2 som man nu ändrar i den nya lagen. Innebörden i uttrycket ”att skilja barnet” i punkten 2 kommer således att få samma betydelse som punkten 1, dvs:

den som har gemensam vårdnad om ett barn under femton år, som utan beaktansvärda skäl, skiljer barnet (för bort, kvarhåller/undanhåller) från den andra vårdnadshavaren kan dömas för egenmäktighet med barn.

Kommentarer som gäller både den gamla och den nya lagen

Kvarhållande och undanhållande

Exempel på fall då ett barn kvarhålls är då en umgängesförälder, som har rätt att ha umgänge med barnet, inte lämnar tillbaka barnet på överenskommen tid efter ett umgängestillfälle. Ofta handlar det om en förälder som med vårdnadshavarens tillstånd åker på semester till sitt hemland och sedan inte kommer tillbaka med barnen (kvarhållande).

Exempel på fall då ett barn undanhålls är när en förälder, som är övertygad om att den andre föräldern utsätter barnet för våld eller övergrepp, och som har förlorat vårdnaden om barnet, flyr till okänd ort med barnet för att skydda barnet från förövaren.

Beaktansvärda skäl

Enligt punkten 2 kan en förälder som har gemensam vårdnad om ett barn under femton år inte straffas om hen skiljer barnet från den andra vårdnadshavaren om det finns beaktansvärda skäl för att skilja barnet från vårdnadshavaren.

Exempel på beaktansvärda skäl är om t ex en kvinna tar med sitt barn och flyr till en kvinnojour för att hon och/eller barnet blir utsatt för våld och övergrepp av den andra föräldern. Det innebär dock inte att kvinnan kan skilja, kvarhålla/undanhålla barnet hur länge som helst. Brotten bör polisanmälas och en domstol bör pröva vårdnadsfrågan och om barnen ska ha umgängesrätt med fadern.

Under hur lång tid ska barnet vara skilt från den andra föräldern?

För att någon ska straffas för egenmäktighet med barn, måste barnet ha skilts eller kvarhållits/undanhållits under en längre tid. Vad som kan anses som en längre tid får avgöras från fall till fall. Gärningsmannens avsikt med sitt agerande bör vara att barnet varaktigt ska vara skilt från den andra föräldern, hållas oåtkomligt på annan ort, utomlands eller annars hållas dolt.

När ska lagen inte användas?

Detta brott syftar inte till att skydda umgängesrätten, eller om en vårdnadshavare flyttar med barnet. Lagen ska således inte vara tillämpligt om en förälder är försenad att överlämna eller återlämna ett barn eller om barnet vid vissa tillfällen inte lämnas alls för umgänge eller boende. Lagen om egenmäktighet med barn ska tillämpas restriktivt.

Det är inte, varken enligt den nuvarande lagen eller den nya lagen, straffbart för den som har ensam vårdnad om ett barn att skilja barnet från den andra föräldern, att kvarhålla/undanhålla eller på annat sätt motverka barnets umgänge med den andra föräldern. En förälder som har ensam vårdnad om ett barn kan alltså inte dömas för egenmäktighet med barn om hen skiljer, undanhåller/kvarhåller barnet från den andra föräldern.

Risk med att skilja, undanhålla/kvarhålla barnet utan grund

Den förälder som inte får träffa sitt barn, kan dock, om det inte finns umgänge fastställt, vända sig till familjerätten eller domstolen och begära att få umgänge med barnet.

Den som har umgänge fastställt men som inte får utöva sin umgängesrätt kan begära verkställighet av avtal/ beslut/dom.

Den som skiljer, kvarhåller/undanhåller barnet från den andra föräldern utan grund riskerar att förlora vårdnaden om barnet även om hen inte kan bli dömd för egenmäktighet med barn. Även om den förälder som skiljer barnet från den andra föräldern gör det för att hen anser att det finns grund för att inte låta den andra föräldern träffa barnet är det inte alltid som domstolarna delar den inställningen. Grunden för att skilja ett barn från den andra föräldern måste alltid vara sakligt och ofta krävs att det finns en dom som styrker misshandel eller övergrepp. Det är många föräldrar som har blivit dömda för egenmäktighet med barn därför att de har varit övertygade om att barnet har utsatts för våld och övergrepp av den andra föräldern men inte kunnat bevisa att våld och övergrepp har ägt rum.

Straff

Straffet för egenmäktighet med barn är böter eller fängelse i högst ett år. Straffet för grov egenmäktighet med barn är fängelse lägst sex månader och högst fyra år.

Med hänsyn till jämställdhetsperspektivet och föräldrarnas förutsättningar för att samarbeta och ta gemensamt ekonomiskt ansvar för barnen ändras reglerna för barnbidrag och flerbarnstillägg.

Från den 1 mars 2014 ser reglerna ut så här:

När föräldrar har gemensam vårdnad om barnen ska pengarna betalas ut automatiskt med hälften var till föräldrarna utan att föräldrarna behöver anmäla det till försäkringskassan. Om föräldrarna är överens om att pengarna ska betalas ut bara till den ena föräldern så kan de göra en gemensam anmälan om detta till försäkringskassan som därefter bara betalar ut den angivna föräldern.

Om föräldrarna har gemensam vårdnad om barnen och barnen bor varaktigt hos den ena föräldern betalas barnbidraget till boendeföräldern om hen har gjort en anmälan om det.

Om föräldrarna har gemensam vårdnad om barnen och de bor växelvis hos föräldrarna kommer pengarna att betalas ut med hälften var till föräldrarna om någon av dem gör en anmälan till försäkringskassan.

Om föräldrarna inte är överens om att barnen bor växelvis hos dem ska försäkringskassan betala ut pengarna till den som gör det sannolikt att barnen bor växelvis. Det är således försäkringskassan som ska avgöra om barnen bor växelvis på den bevisning som respektive förälder skickar in.

Föräldrar som har två eller flera barn har rätt till flerbarnstillägg. I de flesta fall behöver föräldrarna inte göra någon särskild anmälan för att få flerbarnstillägg utbetalat med hälften var. I vissa fall måste dock anmälan göras till försäkringskassan för att flerbarnstillägget ska betalas ut till båda föräldrarna t ex då två personer som bor tillsammans och som får barnbidrag för egna, inte gemensamma barn.

Stärkt skydd för barn mot sexuella övergrepp

(Regeringens proposition 2012/13:194)

EU utfärdade ett direktiv 2011/93/EU den 13 december 2011 till medlemsstaterna. Direktivet handlade om bekämpande av sexuella övergrepp på barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografibrott.

Ett EU-direktiv är bindande för medlemsstaterna med avseende på det resultat som ska uppnås men EU överlåter åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt.

Sverige har, i anledning av EU-direktivet ändrat på reglerna för preskriptionstid för två sexualbrott, ”köp av sexuell handling av barn” och ”sexuellt ofredande som begåtts mot ett barn” samt instiftat en helt ny lag som heter ”Lagen om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn”. Lagändringarna och den nya lagen träder ikraft den 18 december 2013.

 

Preskriptionstid för sexualbrott

Enligt EU-direktivet ska preskriptionstiden för alla sexualbrott mot barn börja löpa när den som utsatts för brottet fyller 18 år. I Sverige börjar preskriptionstiden för alla sexualbrott mot barn, förutom de två ovan nämnda sexualbrotten, löpa när den som utsatts för brottet fyller 18.

I och med den nya lagändringen som träder ikraft den 18 december 2013 ska preskriptionstiden även för dessa två brott ”köp av sexuell handling av barn” och ”sexuellt ofredande som begåtts mot ett barn” börja löpa när den som utsatts för brottet fyller 18 år.

 

Lagen om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn

Enligt EU-direktivet ska medlemsstaterna säkerställa att personer som dömts för vissa brott förhindras att utöva yrkesverksamhet som inbegriper direkta och regelbundna kontakter med barn. Syftet är att minska risken för att barn utsätts för sexuella övergrepp.

För att förhindra att någon som är dömd för dessa brott får arbeta med barn medför denna lag att den sökande ska uppvisa ett registerutdrag som visar att hen inte är dömd för sådana brott.

I Sverige har vi redan tre lagar som innebär att en arbetssökande måste uppvisa registerutdrag. Dessa lagar är:

Lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn.

Lagen (2010:479) om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder.

Skollagen (2010:800).

Dessa tre lagar ska fortsätta att gälla precis som de gör idag. Den nya lagen har tillkommit för att alla arbetssökanden/uppdragssökanden som inte omfattas av dessa lagar ska kunna kontrolleras på samma sätt som de som omfattas av de tre lagarna.  Den nya lagen är således ett komplement till de tre lagarna.

 

Vad innebär lagen?

Lagen innebär att arbetsgivare/uppdragsgivare har rätt att begära att arbetssökanden/uppdragssökanden visar upp ett registerutdrag i de fall då det finns en möjlighet för den som kommer att anlitas för arbetet/uppdraget att utsätta barn för sexuella övergrepp. Detta gäller oavsett om det arbetet/uppdraget kommer att utövas inom staten, kommunen, landstinget, ett företag eller en organisation.

 

Vem ska omfattas av lagen?

Lagen ska omfatta alla som rekryteras för att utföra arbeten/uppgifter som innefattar direkta och regelbundna kontakter med barn under 18 år.

De arbeten som typiskt sett avses med lagen är de arbeten där det finns arbetsuppgifter som består i att fostra, undervisa, sköta eller annars ta hand om barn eller på annat sätt arbeta i personlig kontakt med barn.

Med regelbundna kontakter menas återkommande direktkontakt.

Exakt vad ”direkta och regelbundna kontakter” innebär måste avgöras från fall till fall utifrån vilken typ av kontakt det är fråga om och vilken intensitet kontakterna har.

 

Vilka arbetssökanden/uppdragssökanden berörs av den nya lagen?

Exempel på sådana anställningar och uppdrag som lagen avser är arbete/uppdrag hos olika trossamfund, t ex kyrkans barntimme, söndagsskolan, konfirmationsläger, eller arbete/uppdrag inom scout- och idrottsrörelsen och andra frivilligverksamheter såsom brottsofferjourer och tjej- och kvinnojourer. Även arbetssökanden på företag som erbjuder hushållsnära tjänster som barnpassning och läxläsning omfattas av lagen liksom personer som söker arbete som barnläkare, barnsjuksköterska, barntandläkare, barntandsköterska, bibliotikarie mm.

Skollagen omfattar inte rekrytering av personal i gymnasieskolan och gymnasiesärskola. Den nya lagen kommer således att bli tillämplig vid rekrytering av personal vis sådana skolor.

 

Olika typer av anställning/uppdrag

Det saknas betydelse om anställningen är en tillsvidareanställning eller en om det är en tidsbegränsad anställning, båda anställningsformerna omfattas av lagen. Arbetsgivaren ska sålunda inte kunna undgå registerkontroll genom att rekrytera personal på annat sätt än genom anställning.

Även anställda i bemanningsföretag som ska arbeta direkt och ha regelbundna kontakter med barn ska omfattas. Den som är anställd av ett bemanningsföretag ska dock inte behöver uppvisa nya registerutdrag om personen byter uppdrag – det ska räcka att visa upp utdrag när bemanningspersonen anställs av bemanningsföretaget.

Praktikanter, t ex studenter som inom ramen för utbildning till en högskoleexamen som ska delta i t ex skolverksamhet omfattas av lagen. Studenten kan ju i vissa fall tillbringa ensam tid med ett eller flera barn.

Andra praktikanter som utför arbetspraktik eller liknande omfattas av lagen. En praktikplats kan t ex ingå som en del i utbildning på grundskolenivå- och gymnasienivå.

 

Vilka omfattas inte av lagen?

Föräldrar i föräldrarkooperativa förskolor utför arbetsuppgifter som annars skulle kunna utföras av anställda omfattas inte av lagen eftersom de inte utför arbete på grund av ett uppdragsavtal med huvudmannen.

Inte heller behöver registerutdrag visas upp är när arbetstagarens/uppdragstagarens kontakter med barn alltid utförs i närvaro av vårdnadshavare eller annan vuxen, t ex ledare i olika ideella barnverksamheter eller idrottsföreningar, eller kontakten med barnen sker inom sjukvården där läkare och sjuksköterskor träffar barn mer sällan och alltid med vårdnadshavaren.

 

Registerutdrag

Med registerutdrag menas utdrag ur belastningsregistret (lagen (1998:620) om belastningsregister).

Det är rikspolisstyrelsen ansvarar för belastningsregistret. I registret ska samtliga påföljder för brott (domar), utvisning, förvandlingsstraff för böter, åtalsunderlåtelser samt kontakt- och tillträdelseförbud föras in.

Alla brott som finns registrerade ska inte tas med i det i registerutdraget som ska visas upp för arbetsgivare/uppdragsgivare. Regeringen får meddela föreskrifter om exakt vilka brott som ska tas med i registerutdraget. Enligt de nuvarande föreskrifterna ska grova våldsbrott, alla sexualbrott och barnpornografibrott tas med i registerutdraget.

För att få ut ett registerutdrag måste den enskilda personen göra en skriftlig begäran om att få ta del av uppgifter ur belastningsregistret.

Utdraget får inte vara äldre än ett år.

Enligt EU-direktivet har medlemsstaterna skyldighet ha ett centralregister på alla som är dömda inom EU. Den enskilde ska ha rätt att begära ut registerutdrag från detta centralregister. Genom detta system är det tänkt att tillförsäkra att ett fullständigt utdrag om samtliga brott som en person är dömd för inom EU kan fås.

Arbetsgivare och uppdragsgivare får inte dokumentera registerutdraget på något annat sätt än genom en anteckning om att utdraget har uppvisats. Det anses integritetskränkande om registret skulle sparas hos arbetsgivaren/uppdragstagaren.

 

Vem bestämmer om registerutdrag ska begäras in?

Det är den enskilde arbetsgivaren/uppdragsgivaren som bestämmer om en persons arbetsuppgifter kan anses innefatta direkta och regelbundna kontakter med barn och om det därmed är nödvändigt att begära in registerutdrag från den sökande.

För att skydda den enskildes integritet bör det endast vara den som faktiskt erbjuds en anställning, ett uppdrag eller en praktiktjänstgöring som måste visa upp utdraget.

Begäran om ett registerutdrag ska således vara det är sista ledet i anställningsförfarandet.  Eventuellt kan någon få en anställning med förbehåll att det inte vid registerkontrollen framkommer något som visar att den enskilde är olämplig för den tilltänkta uppgiften.

Den arbetssökande ska endast behöva visa upp registerutdraget för den som ska besluta om vem som ska anställas. Uppdragstagare och praktikanter ska uppvisa registerutdraget för den inom verksamheten som beslutar att anlita eller ta emot någon som uppdragstagare eller praktikant.

Registerkontrollen bör således vara en del av lämplighetsprövning som äger rum i samband med rekrytering av personal.

 

Vem behöver inte lämna registerutdrag?

De som redan är anställda eller som redan fått ett uppdrag omfattas inte av lagen och behöver inte visa upp utdrag. De kan ju inte avstå från att söka tjänsten om de vet att det skulle framkomma något i registerkontrollen som de inte vill att arbetsgivaren/uppdragstagen ska få reda på. Regeringen har bedömt att det är ett alltför stort intrång i den personliga integriteten att kontrollera personer som redan är anställda.

Inte heller ska de som byter arbetsuppgifter hos samma arbetsgivare, utan att byta tjänst, omfattas av lagen.

 

Det är frivilligt att begära registerutdrag

Enligt direktivet från EU åläggs inte medlemsstaterna att införa någon skyldighet för arbetsgivare/uppdragsgivare att begära in ett registerutdrag innan de anställer eller ger någon uppdrag eller erbjuder någon en praktiktjänstgöring. Medlemsstaterna får själva bestämma om det ska vara frivilligt eller inte.

Svenska regeringen har nu bestämt att det inte, enligt den nya lagen, ska vara krav på att registerutdrag ska ges in. Regeringen menar att det särskilt inom ideella verksamheter finns så många olika typer av uppdrag som löper på kortare och längre tid att det skulle i vissa fall anses som uppenbart obehövligt att begära in ett registerutdrag, och det skulle innebära en alldeles för stor administrativ börda för många arbetsgivare/uppdragsgivare.

Som ytterligare argument för frivilligheten pekar regeringen på att det dessutom inte kommer att inrättas någon myndighet som utövar tillsyn över samtliga arbetsgivare och uppdragsgivare som, enligt denna lag, får möjlighet att begära in registerutdrag. Således kommer det inte att finnas någon som skulle kunna kontrollera att en skyldighet att begära in registerutdrag efterlevs.

 

Får en arbetsgivare/uppdragsgivare anställa/ge uppdrag till någon som har är dömd för sexualbrott/barnpornografibrott ?

Enligt svensk arbetsrätt får arbetsgivaren anställa vem hen tycker är lämplig.  Det är arbetsgivaren som har ansvar för verksamheten och rekryteringen av personal. De finns idag inget förbud för en arbetsgivare eller en uppdragsgivare att anställa eller rekrytera en person som förekommer i belastningsregistret (detta gäller även för rekrytering till skola, förskola, hem för vård eller boende som tar emot barn).

Ett sådant förbud skulle strida mot arbetsgivarens fria anställningsrätt. Personer som förekommer i belastningsregistret kommer dock sannolikt inte att söka sådana arbeten och uppdrag, och arbetsgivare och uppdragsgivare kommer sannolikt att vara mycket försiktiga att anställa någon som är dömd för t ex sexualbrott.

 

Övergångsbestämmelser

Bestämmelsen om lagen om registerkontroll ska inte tillämpas på den som efter ikraftträdandet, dvs den 18 december 2013, erbjuds ett uppdrag inom ramen för en anställning som hen hade redan före ikraftträdandet. De personer man syftar på är framför allt de som är anställda av t ex bemanningsföretag. Anledningen till denna övergångsbestämmelse är att hänsyn måste tas till den personliga integriteten.

« Äldre inlägg