Migrationsärenden

 

Det finns en portalparagraf i Utlänningslagen som säger att barnets bästa ska tillämpas i samtliga ärenden inom migrationsrätten. För att förtydliga och säkerställa att barnets bästa beaktas, för att ytterligare lyfta fram barnrättsperspektivet och för att framhålla att en annan bedömning ska göras när det gäller uppehållstillstånd för barn har vissa bestämmelser i utlänningslagen nyligen ändras. Det ska således inte ställas lika höga krav för att ett barn ska få uppehållstillstånd som att en vuxen ska få det. Tack vare dessa ändringar kommer vi förhoppningsvis i fortsättningen att slippa se sådana utvisningar av barn som strider mot allas, eller i vart fall de flestas, rättskänsla.

Den ena lagändringen som genomförts är att barn ska kunna beviljas uppehållstillstånd om det finns omständigheter som är särskilt ömmande och den andra är att ett barn i vissa fall ska kunna får uppehållstillstånd efter ett beslut om avvisning eller utvisning som vunnit laga kraft.

Särskilt ömmande omständigheter

När alla andra möjligheter att få uppehållstillstånd har misslyckats kan en vuxen beviljas uppehållstillstånd om det vid en samlad bedömning av dennes situation finns sådana synnerligen ömmande omständigheter att hen bör tillåtas stanna i Sverige (tidigare kallades det ”humanitära skäl”). Denna regel är av så kallad undantagskaraktär och ska tillämpas restriktivt. Det ska göras en samlad bedömning av samtliga omständigheter och skälen ska vara av personlig art. Exempel på personliga förhållanden som kan beaktas är anpassningen i Sverige, situationen i hemlandet eller personens hälsotillstånd. När det gäller personens hälsotillstånd måste det vara fråga om en livshotande fysisk eller psykisk sjukdom eller ett synnerligen allvarligt funktionshinder. Andra omständigheter som kan beaktas är om personen riskerar social utstötning i hemlandet, om hen lider av traumatisering till följd av människohandel, tortyr eller liknande svåra upplevelser i hemlandet.

Bestämmelsen har även gällt för barn men i och med den nya lagändringen ska det för ett barn ”bara” behövas särskilt ömmande omständigheter, och inte synnerligen ömmande omständigheter. Även för barn ska det dock göras en samlad bedömning och samma omständigheter ska beaktas för barn som för vuxna, såsom t ex anpassningen i Sverige, situationen i hemlandet och barnets hälsotillstånd.

Vad gäller ett barns anpassning i Sverige ska det tas mer hänsyn till barnets anpassning till svenska förhållanden än vad som gjorts tidigare. Det är barnets anknytning till Sverige som är det viktiga. Att ett barn har anpassat sig till svenska förhållanden ska dock inte ensamt ha avgörande betydelse.

Ett exempel på när ett barns anpassning i Sverige ska kunna beaktas är då ett barn fått ett fungerande nätverk i Sverige t ex genom att ha varit familjehemsplacerat och på så sätt fått ett fungerande nätverk i Sverige men som saknar ett sådant nätverk i sitt hemland och att avsaknaden av sådant nätverk i hemlandet skulle inverka negativt på barnets fortsatta psykosociala utveckling.

 

Ett barn ska också kunna få uppehållstillstånd i de situationer då barnet inte kan tas hand om av någon i hemlandet om barnets förälder i Sverige avlidit eller om det inte går att fastställa var föräldern/arna uppehåller sig.

Vad gäller barnets hälsotillstånd ska inte fysiska och psykiska sjukdomar behöva vara av samma allvar och tyngd som när det gäller vuxna, det ska således inte behöva vara fråga om en livshotande sjukdom för att få uppehållstillstånd. För barn som har funktionsnedsättning bör det vara större möjlighet att ta hänsyn till prognos, vårdbehov och psykosocial utveckling liksom stödmöjligheterna i både Sverige och hemlandet än vad man skulle göra för vuxna.

Hänsyn ska också kunna tas till om ett barn har råkat ut för en olycka eller liknande i Sverige och att barnet därför är i behov av fortgående vård som inte är av övergående natur.

Andra exempel på när barn ska kunna få uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter är när barn har omhändertagits enligt LVU (Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga) pga föräldrarnas bristande förmåga att ta hand om barnet. Förhoppningsvis ska vi i fortsättningen slippa se sådana fall som de flesta av oss uppfattar som rättsvidriga, t ex när ett barn omhändertas enligt LVU pga att föräldrarna misshandlar barnet och sedan, när föräldrarna utvisas från Sverige, måste även barnet utvisas och följa med de misshandlande föräldrarna till hemlandet.

Det ska också tas hänsyn till om ett barn upplevt svåra traumatiska händelser i hemlandet som i och för sig inte innebär att barnet kan få asyl men som orsakar barnet stora besvär och att ett återvändande till hemlandet skulle försvåra besvären. Tack vare denna ändring kanske vi kan slippa se apatiska barn (barn med uppgivenhetssyndrom) utvisas i framtiden.

Uppehållstillstånd efter ett beslut om avvisning eller utvisning som vunnit laga kraft.

Om en vuxen person har fått ett beslut om avvisning eller utvisning och beslutet har vunnit laga kraft och om det därefter kommer fram nya omständigheter, kan de nya omständigheterna utgöra hinder mot verkställighet av beslutet. Migrationsverket kan då i undantagsfall bevilja permanent eller tillfälligt uppehållstillstånd.

Bestämmelsen har även gällt för barn men i och med den nya lagändringen ska det bli lättare för ett barn att få uppehållstillstånd beviljat efter att ett beslut om avvisning eller utvisning har vunnit laga kraft.

Exempel på när barn kan få uppehållstillstånd efter att ett beslut om avvisning eller utvisning har vunnit laga kraft är då barnet lider av ett allvarligt sjukdomstillstånd som uppkommit eller förvärrats efter ett beslut om avvisning eller utvisning och det är oklart om barnet kan få tillgång till vård i hemlandet.

Ytterligare ett exempel på när barn kan få uppehållstillstånd är när föräldern till ett barn som efter ett avvisning- eller utvisningsbeslut drabbas av sådana psykiska

problem att hen inte själv kan vårda barnet utan stöd av andra släktingar/familjehem eller likande som finns i Sverige och då tillräckligt med stöd från släktingar, myndigheter eller organisationer inte finns i hemlandet.

Övrigt

Barnets skäl för att få uppehållstillstånd enligt dessa två lagändringarna ska prövas särskilt av Migrationsverket/domstolen och således inte som en del av föräldrarnas ärende. På så sätt kommer förhoppningsvis barnets rätt att tas på allvar.

Om ett barn får uppehållstillstånd pga de ovan nämnda omständigheterna kommer sannolikt även barnets föräldrar att beviljas uppehållstillstånd för att kunna stanna i Sverige och ta hand om barnet eller återförenas med barnet när så kan ske.

Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2014.

 

En kvinna som hävdade att hon kom från Sudan fick inte uppehållstillstånd för sig och sin dotter som hon hade fött i Sverige och som hon hade ensam vårdnad om. Det språktest som Migrationsverket lät göra visade att kvinnan snarare kom från Uganda eller Kenya och att hon således inte skulle ha någon hemvist i Sudan och alltså inte var skyddsbehövande på den grunden.

Migrationsdomstolen konstaterade dock att dottern, vars biologiska pappa bor i Sverige, hade bott hela sitt liv i Sverige och hade mycket stark anknytning till detta land och att det inte skulle vara bra för flickan att skickas tillsammans med sin mamma till ett land som hon aldrig varit i och inte heller hade något socialt nätverk i.

Domstolen, som också fann också att kvinnan behövde läkarbehandling för att inte riskera ett livshotande sjukdomstillstånd, beviljade dem båda, vid en samlad bedömning att det fanns synnerligen ömmande omständigheter att bevilja dem permanent uppehållstillstånd.

En kvinna från Iran ansökte om uppehållstillstånd (asyl) för sig och sina döttrar. Som skäl angav hon att hon riskerade att förlora vårdnaden om döttrarna om hon återvände till sitt hemland och att hennes svåger, som hon vägrade att gifta sig med, skulle fortsätta att utsätta henne för övergrepp.

Migrationsdomstolen fastställde att risken att förlora vårdnaden om sina barn inte utgör välgrundad fruktan för förföljelse och att kvinnan på den grunden inte kunde beviljas asyl. Däremot konstaterade domstolen att de iranska myndigheterna har en ”bristande vilja att agera mot våld i hemmet” och att kvinnan inte kunde räkna med något skydd mot svågern om hon tvingades återvända till Iran. Av den anledningen ansågs mamman hysa en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av kön och därför beviljades både kvinnan och hennes barn permanent uppehållstillstånd.

 

Migrationsverket avslog en 62-årig mans begäran om uppehållstillstånd pga anknytning till sin hustru och deras tre barn. Migrationsverket bedömde äktenskapet som ett skenäktenskap dels pga att mannen hade uppgett att han hade gift sig eftersom de gemensamma barnen (17, 15 och 12 år gamla) ville det, dels för att han och hustrun hade lämnat olika uppgifter bl a om hur många och vilka personer som var med på deras bröllopsfest och dels för att han inte visste hur ofta barnen hade danslektioner.

Migrationsdomstolen fastslog att mannen och hustrun hade ingått ett civilrättsligt giltigt äktenskap (2007), att de hade tre gemensamma barn, att de hade träffats i en ”inte obetydlig omfattning”, samt att de hade ett gemensamt språk. Det faktum att det var barnen som ville att föräldrarna skulle gifta sig saknade enligt Migrationsdomstolen betydelse och vad avser de olika uppgifterna som mannen och hustrun hade lämnat ansåg Migrationsdomstolen att mannen hade ”lämnat inte orimliga förklaringar” avseende vissa av dem och andra saknade betydelse.

Mannen fick således uppehållstillstånd.

Mamman till den fyra-åriga flickan hävdade att hon och flickan kom från Mogadishu och ansökte om asyl pga att de riskerade att utsättas för kränkningar pga sin klantillhörighet. Migrationsdomstolen fann dock att mamman inte hade gjort sannolikt att de kom från Mogadishu utan att de troligen kom från och Somaliland eller Djibouit och då den allmänna situationen i de sist nämnda områdena inte är sådana att det finns skäl för att asyl ska beviljas, kunde inte uppehållstillstånd beviljas på den grunden.

Däremot fann domstolen att det fanns en stor risk att flickan skulle utsättas för könsstympning. Könsstympning betraktas som förföljelse pga kön och något annat flyktalternativ i hemlandet inte fanns för flickan. Man fann därför att flickan var att betrakta som flykting och därmed beviljades hon och även hennes mamma (med hänsyn till principen om familjens enhet) uppehållstillstånd.

 

Det är alltid roligt att vinna ett mål men att vinna ett mål i en överdomstol är ännu mer fantastiskt. Det faktum att denna kvinna, vår klient, får stanna i Sverige är naturligtvis otroligt glädjande. Att domen också bidrar till att kvinnor, som blir utsatta för våld av sin make får en bättre chans att få stanna i Sverige istället för att skickas tillbaka till sitt hemland dömda att leva ett förfärligt liv såsom frånskild och ratad av sin familjen, tack vare att Migrationsverket nu måste tänka om och ändra sin praxis gör att man blir alldeles utom sig av lycka!

 

Nedan återges en artikel publicerad på Expressens hemsida:

 

Foto: Bertil Ericson / Scanpix

Misshandlande make fick sitta som tolk

Kvinnan misshandlades fysiskt och psykiskt av sin make.

Migrationsverket avslog hennes ansökan om uppehållstillstånd med hänvisning till att hon inte berättat om övergreppen.

Vad verket inte tog hänsyn till var att hennes make satt med som tolk vid minst ett intervjutillfälle.

Nu får hon stanna i Sverige.

Överklagade beslutetI april 2006 fick kvinnan ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, baserat på hennes dåvarande makes anknytning till Sverige. Hon ansökte om förlängning i juli 2008 och i november meddelade hon Migrationsverket att förhållandet med maken var över. Samtidigt berättade hon att mannen hade utsatt henne för fysisk och psykisk misshandel.
Äktenskapsskillnaden blev klar i januari 2009. I maj polisanmälde hon maken. Senare ansökte hon även om skyddat boende och mannen fick besöksförbud. 
Kvinnan säger att hon under större delen av äktenskapet utsatts för våld och kränkningar. Maken ska ha låst in henne i hemmet och kontrollerat henne så att hon brutits ned psykiskt. Han ska ha hotat med utvisning om hon berättade om misshandeln, uppger kvinnan.

I september 2009 avslog migrationsverket kvinnans ansökan och beslutade att hon skulle utvisas till Somalia, eftersom maken inte längre knöt henne till Sverige. Verket ansåg inte att förhållandet hade upphört på grund av våld eller annan kränkning, eftersom kvinnan inte hade uppgivit att det fanns några sådana problem då hon ansökte om uppehållstillstånd. 
Kvinnan överklagade domen till Migrationsdomstolen, som avslog överklagandet bland annat på grund av att det inte fanns läkarintyg eller annan skriftlig dokumentation som styrkte att kvinnan hade utsatts för våld.

Maken tolkade

Men Migrationsöverdomstolen tror på kvinnans berättelse och bedömer att förhållandet med maken upphört på grund av våld i relationen. 
Domstolen anser det förståeligt att kvinnan inte berättat om misshandeln då hon ansökte om uppehållstillstånd, eftersom hon inte hade någon utomstående tolk vid intervjutillfällena. Maken agerade dessutom tolk vid det senaste intervjutillfället. 
Nu beviljas kvinnan permanent uppehållstillstånd i Sverige.

Prejudicerande dom

Kvinnans advokat Barbro Sjöqvist är mycket glad över Migrationsöverdomstolens utslag och att kvinnan nu får stanna i Sverige.
– Hon kommer att bli överlycklig, säger hon.
Barbro Sjöqvist tycker att det är ”hur tokigt som helst” att migrationsverket har använt sig av maken som tolk. 
– Man vet ju inte ens om han har översatt korrekt. Det är klart att hon ska ha en egen tolk, säger hon.
Migrationsverket har inte hunnit gå igenom domen och vill inte uttala sig om ärendet.
– Vi kommer att gå igenom domen noga, för när det kommer en dom från kammarrätten är den prejudicerande. Vi vill analysera den ordentligt och ska fundera på vad vi ska göra för att vägleda migrationsverkets personal för liknande ärenden, säger Cecilia Gylling Lindkvist, chef för rättsenheten på migrationsverket.

 

Lyssna också på vad SKR:s ordförande, Carina Olsson, säger om domen, (se SKR: hemsida)