Faderskap

Två samboende kvinnor beslutade gemensamt att skaffa barn och genomförde därför själva en sk heminsemination. De gifte sig i juni 2010. Barnet föddes i november 2010. Den kvinnan som inte födde barnet bytte kön och registrerades som man i oktober 2010, dvs redan före barnets födelse. Han kom därför att registreras som far till barnet enligt faderskapspresumtionen (dvs om ett gift par får barn förutsätts det att mannen är far till barnet).

Föräldrarna till barnet separerade i februari 2013. Barnet väckte, genom sin mamma, talan vid domstol och yrkade att faderskapet skulle upphävas eftersom hon menade att pappan till barnet rent juridiskt inte kunde vara far till barnet eftersom han hade varit kvinna och registrerat sitt könsbyte till man först efter inseminationen.

Tingsrätten konstaterade att enligt 1 kapitlet 6 § föräldrarbalken ska en man som är make eller sambo med mamman och som lämnat samtycke till insemination anses som far. Det var ostridigt att mannen hade lämnat samtycke till inseminationen vilken han för övrigt själv hade utfört med hjälp av sin brors spermier. Det var också ostridigt att mannen vid tidpunkten för inseminationen hade varit kvinna och att nämnda paragraf därför enligt sin ordalydelse inte var tillämplig. Tingsrätten fann dock att bestämmelsen var analogt tillämpbar med hänsyn till att mannen vid barnets födelse uppfyllde alla rekvisit för att kunna bli far genom faderskapspresumtion. Tingsrätten ogillade talan och fastslog således att mannen var far till barnet.

Hovrätten konstaterade att bestämmelsen om att en man som är make eller sambo till mamman och som lämnat sitt samtycke till insemination ska anses som far egentligen inte är tillämplig på heminseminationer utan endast på sådana som utförts av läkare. Hovrätten konstaterade dock, liksom tingsrätten, att en analog tillämpning av bestämmelsen ”inte framstår som alltför långtgående, utan tvärtom som den rimligaste utgångspunkten”. Hovrätten fastställde således tingsrättens dom.