Våldtäkt

En ung kvinna blev inbjuden till en lägenhet där hon blev överfallen och fick sitt ansikte täckt av något, och därefter våldtogs hon av en 21-årig man.

Det fanns ytterligare sex män i lägenheten och kvinnan våldtogs av åtminstone ytterligare tre män, möjligtvis fler, men det gick inte att fastställa vilka männen var.

Den sjätte mannen hävdade att han, av de andra männen, tvingades att vidröra kvinnans underliv. Han försökte få stopp på våldtäkterna genom att hota männen med kniv och under det tumult som uppstod lyckades kvinnan fly ut genom ett fönster.

Domstolen konstaterade att kvinnan våldtagits på ett rått och särskilt hänsynslöst sätt.  21-åringen dömdes till fem års fängelse samt förpliktigades att betala ett skadestånd till kvinnan om 250 000 kr.

Det gick inte att fastställa om de andra fem männen som befunnit sig i lägenheten hade våldtagit kvinnan men, som domstolen konstaterade, var det uteslutet att de inte skulle ha hört vad som hände, och därför dömdes de alla fem för ”underlåtenhet att avslöja grov våldtäkt” till åtta månaders fängelse vardera. Domstolen påpekade att underlåtenhet att avslöja grov våldtäkt är ett brott av sådan art  (sk artbrott) att påföljden bör bestämmas till fängelse. Den man som förvisso hade berört kvinnans underliv friades från brott därför att, enligt domstolens resonemang, måste han ha blivit tvingad att vidröra henne eftersom det senare var han som lyckades få ett stopp på våldtäkterna.

En 24-årig man dömdes för två misshandelstillfällen och två våldtäkter av sin fd sambo. Båda våldtäkterna hade ägt rum i den då gemensamma bostaden. Mannen nekade till brotten. Domstolen fann dock kvinnans berättelse mycket trovärdig och dessutom fanns stödbevisning för brotten. Vid det första tillfället hade kvinnans yngsta barn vaknat och sett hela våldtäkten. Detta barn berättade också att mannen hade sagt ”om jag vill ha sex så har jag sex”. Vid det andra tillfället hade en 13-årig pojke, som just den natten sov över hos ett av kvinnans barn, vaknat av ljudet till att någon blev puttad eller föll mot en möbel i vardagsrummet. Samma pojke hörde också hur mannen sa åt kvinnan att ta av sig kläderna och att kvinnan skrek och grät. Ett av barnen var också närvarande vid ett av misshandelstillfällena.

Domstolen konstaterade att det inte fanns någon anledning för kvinnan att beljuga mannen, tvärtom hade hon visat sig mycket mån om mannen när hon senare pratade med en socialsekreterare.

Domstolen fann att våldtäkterna hade inneburit ett allvarligt angrepp på kvinnans hälsa och trygghet som person. Domstolen fann vidare att det faktum att kvinnans barn hade bevittnat två av brotten var en försvårande omständighet som bidrog till att mannen fick ett högre fängelsestraff.

Kvinnan tillerkändes ett skadestånd om 235 500 kr och mannen dömdes till tre år och nio månaders fängelse.

 

Brottsrubriceringen ”våldtäkt” har kritiserats eftersom det numera inte krävs att gärningspersonen använder våld eller hot om våld för att hen ska kunna dömas för brottet. Linda Holmgren, som nyligen har skrivit en bok om sina egna erfarenheter av våldtäkt, utlyste en tävling för att få fram ett alternativt ord för våldtäkt som inte skulle innehålla ordet ”våld”.
Tävlingen har nu avgjorts och vinnarordet blev ”samtyckesbrott”. (http://www.resume.se/nyheter/reklam/2014/11/25/har-ar-vinnarordet-som-ska-ersatta-valdtakt/).
Jag delar Linda Holmgrens åsikt om att ”våldtäkt” numera är en missvisande brottsrubricering. Den föreslagna nya brottsrubriceringen ”samtyckesbrott” är dock problematisk eftersom ordet inte på något sätt ger en förståelse för vad det är för brott som avses. I vår svenska lagstiftning är vi noggranna med att brottsrubriceringen ska ge oss besked om vad det är för typ av brott som avses, t ex ringa misshandel kontra misshandel kontra grov misshandel, stöld kontra förskingring kontra rån etc etc .
Det finns också en risk att blanda ihop den föreslagna brottsrubriceringen ”samtyckesbrott” med andra typer av brott, som ibland kallas ”samtyckesbrott” och som innebär att ”samtycke till brott” från ena parten medför att den, som utför den handling som i vanliga fall skulle betraktas som ett brott, inte kan dömas för brott. Vid sporter såsom boxning och vid bdsm-sex kan den som misshandlar inte bli dömd för misshandel eftersom parterna har kommit överens om att den ena ska göra den andra illa. I dessa fall har den som blivit misshandlad ”samtyckt” till brott. Se gärna mina blogginlägg om detta under rubriken misshandel (http://advokatsjoqvist.se/blogg/kategori/juridik/brott/misshandel/).
Den föreslagna brottsrubriceringen avser att understryka att det är ett brott att utföra en handling av sexuell karaktär mot någon annan om samtycke inte finns. Den redan vedertagna betydelsen av ”samtycke till brott” är att man samtycker till att ett brott begås. De olika betydelserna av ”samtycke” kommer sannolikt att bli förvirrande.
Med ledning av det som jag ovan sagt anser jag inte att brottsrubriceringen ”samtyckesbrott” är ett bra alternativ till brottsrubriceringen ”våldtäkt”. Jag har tyvärr inga andra förslag och jag tror dessvärre att det kommer att dröja länge innan lagstiftaren ändrar på den nuvarande brottsrubriceringen och byter ut ”våldtäkt” mot en mer passande rubricering.

I samband med en idrottslektion fotograferade en femtonårig pojke en skolkamrats könsorgan. Åklagaren hade yrkat att pojken skulle dömas för kränkande fotografering men domstolen fann att det inte var möjligt att döma pojken eftersom fotograferandet inte hade skett i hemlighet (se lagen om kränkande fotografering). Inte heller var det möjligt att döma pojken för sexuellt ofredande eftersom han inte hade haft uppsåt att kränka sin skolkamrats sexuella integritet. Pojken dömdes dock till trettio dagsböter för ”vanligt” ofredande (inte sexuellt ofredande) eftersom gärningen ansågs vara en kännbar fridskränkning och integritetskränkande (dock inte sexuellt integritetskränkande).

En man förgrep sig flertal gånger oralt, vaginalt och analt på en sjuårig flicka. Mannen fick kontakt med flickan när hon var hemma hos honom och lekte med hans son. Övergreppen ägde rum i det så kallade ”soffrummet”, ett rum i källarplanet där mannen kunde låsa dörren. Mannen dömdes till sju års fängelse.

Hovrätten friade en 21-årig man som av tingsrätten dömts för våldtäkt. Anledningen till den friande domen var att hovrätten ansåg att man kunde sluta sig till att kvinnan inte ”var ointresserad av intim kontakt” eftersom hon var både alkohol-och drogpåverkad vid tillfället och eftersom hon hade lagt sig i sängen bredvid mannen. Vidare fäste hovrätten vikt vid att kvinnan anmälde våldtäkten först två månader senare och att någon stödbevisning därför inte hade kunnat säkras. Dessutom fann hovrätten att hennes berättelse var fragmentarisk, att hennes verklighetsuppfattning kunde ha varit förändrad pga berusningen och att det fanns ”stort utrymme för tvivel om mannens uppsåt”.

En 26-årig man bodde tillfälligt hos en vän. Efter en alkoholfylld kväll fick han kontakt med en 13-årig flicka genom vännens facebooksida. Flickan kom till lägenheten och de hade samlag. Mannen hävdade att han inte visste att flickan var 13 år. Domstolen ansåg att mannen i vart fall haft skälig anledning att anta att flickan var under 15 år, bl a därför att vännen, som han tillfälligt bodde hos, hade berättat för honom om flickans ålder. Mannen dömdes för våldtäkt mot barn till två års fängelse.

En 72-årig man dömdes för att ha våldtagit sin fru. En rättsmedicinsk undersökning visade att kvinnan hade omfattande skador i underlivet. Högsta domstolen beviljade inte prövningstillstånd och därmed stod hovrättens dom fast. Mannen dömdes till två års fängelse.

 

En man drogade en annan man (målsäganden) och våldtog honom i hans egen lägenhet. Efter våldtäkten lämnade våldtäktsmannen lägenheten men kom tillbaka lite senare och blev då insläppt av den våldtagne mannen varpå han återigen blev våldtagen. Inget våld eller hot om våld hade förekommit.

Åklagaren menade att den våldtagne mannen, pga drogpåverkan, hade befunnit sig i en särskilt utsatt situation och att gärningen därför skulle bedömas som våldtäkt.

Tingsrätten ansåg att målsägandens berättelse var trovärdig och självupplevd. Tingsrätten fann det dock irrationellt av målsäganden att släppa in våldtäktsmannen den andra gången efter att ha blivit utsatt för den första våldtäkten. Tingsrätten fann dock att det måste ha varit svårt för honom att använda sig av ”rättsliga bedömningskriterier och förklaringsmodeller” i den situation han befann sig i. Tingsrätten konstaterar således att det faktum att våldtäktsmannen blev insläppt i lägenheten den andra gången varken skulle tala för eller emot målsägandens trovärdighet. Tingsrätten fann således att målsägandens berättelse och viss annan bevisning kunde läggas till grund för en fällande dom. Gärningsmannen dömdes för våldtäkt till fyra års fängelse och målsäganden tillerkändes ett skadestånd om 125 000 kr.

Våldtäktsparagrafen ändrades 2013 då bl a begreppet ”en särskild utsatt situation” lades till.  Läs mer om vad som menas med ”en särskilt utsatt situation” i blogginlägget:

http://advokatsjoqvist.se/blogg/2013/06/17/en-skarpt-sexualbrottslagstiftning/ (finns under rubriken ”nya lagförslag”)

Ett sambopar som ägnade sig åt BDSM-sex hade olika stoppord. Kvinnan, som led av nedsatt rörelseförmåga på ena sidan av kroppen och viss psykisk sjukdomshistorik, anmälde mannen för våldtäkt då han vid flera tillfällen inte hade slutat med sin aktivitet när hon uttalat det överenskomna stoppordet. Mannen bestred anklagelserna.

Domstolen fann dock att åtalet var styrkt bl a därför att kvinnan hade spelat in ett samtal på sin mobiltelefon där mannen ber om ursäkt och erkänner att han har gått för långt genom att säga ”förlåt, jag alltså, seriöst, förlåt, jag var på fel plats…”. Mannen medgav att deras förhållande hade varit ”turbulent och passionerat”. Han var tidigare dömd för våldtäkt och grov kvinnofridskränkning.

Domstolen bedömde att mannen uppenbart hade insett och varit medveten om att han hade förgripit sig på sambon. Tingsrätten dömde honom för sju våldtäkter till fyra års fängelse och kvinnan tillerkändes skadestånd om 325 000 kr.

Domen överklagades och hovrätten skärpte straffet till fem års fängelse därför att det hade ”rört sig om en långtgående hänsynslöshet mot en person som dessutom, pga nedsatt fysisk funktion, haft svårt att värja sig mot angreppen”.

Hovrätten sänkte dock skadeståndet till 225 000 kr, varav 25 000 kr avsåg sveda och värk. Som skäl för det sänkta skadeståndet anför hovrätten följande: ”Brottsoffermyndigheten tillämpar vid våldtäkt mot en vuxen person ett schablonbelopp om 100 000 kr. När som i detta fall, omständigheterna är försvårande ska kränkningsbeloppet bli högre. Hovrätten finner att skälig ersättning för kränkningen uppgår till 200 000 kr”.

 

En kvinna somnade utanför sin port efter att ha firat sin mans födelsedag tillsammans med några vänner. Hon var då kraftigt berusad efter att ha druckit alkohol och tagit mediciner. När hon vaknade upp befann hon sig i en okänd lägenhet och två okända män höll på att våldta henne, både vaginalt och oralt. Männen hade bl a hållit fast henne, slagit henne och hållit händerna för hennes mun så att hennes skrik inte skulle höras av grannar. Kvinnan uppfattade att de höll på i ca 40 minuter. Därefter lät de henne gå från lägenheten.

Domstolen fann att kvinnans berättelse var trovärdig. Hennes berättelse i de olika förhören var i allt väsentligt desamma. Efter uppvaknandet i lägenheten verkade inte berusningen ha påverkat hennes uppfattningsförmåga nämnvärt. Hon kunde i detalj berätta om hur lägenheten såg ut och vad de två männen hade gjort med henne. Domstolen fann att det faktum att hon väckte sin man när hon kom hem och berättade för honom vad som hade hänt styrkte hennes påstående om att hon blivit utsatt för våldtäkt. Domstolen påpekade att om de sexuella handlingarna hade varit frivilliga från hennes sida så hade hon troligen låtit sin man sova vidare.

Enligt den tekniska bevisningen hittades spår av den ena mannens sperma på kvinnans klänning.  Av telefonmasterna kunde också konstateras att de båda männen hade befunnit sig och området. En kompis till männen vittnade om att männen hade berättat vissa delar av de hade gjort mot kvinnan.

Männen dömdes för grov våldtäkt då de otillbörligen utnyttjat kvinnans hjälplösa tillstånd, dels genom att genom våld tilltvinga sig vaginal och orala samlag. Då de även hade för henne till okänd plats fann domstolen att de visat särskild hänsynslöshet och råhet.

Männen var 18 år respektive 20 år när brottet begicks. På grund av deras låga ålder dömdes de till två års och sex månaders fängelse och tre år och nio månaders fängelse. Hade de varit äldre hade de kunnat dömas till längre fängelsestraff. De utvisades också med tioårigt återreseförbud.

Tingsrätten tillerkände kvinnan ett skadestånd om 170 000 kr men hovrätten ansåg att det var för lågt och höjde skadeståndet till 200 000 kr varav 175 000 kr avsåg kränkning av den personliga integriteten och 25 000 kr avsåg sveda och värk.

En kvinna och två bröder sov över på ett loft i en stuga med ”en armslängds avstånd” mellan sig. De hade alla druckit alkohol men inte i några stora mängder.

På natten vaknade kvinnan av att en av männen genomförde ett vaginalt samlag med henne och hon knuffade bort honom. Kvinnan gick ner från loftet och mannen följde efter henne. Enligt kvinnan var han mycket skärrad och bad om ursäkt och hävdade att han hade utfört handlingen i sömnen.

I domstolen vittnade en professor om att det är full möjligt att i sovande tillstånd inleda och genomföra ett samlag under de omständigheter som varit för handen i det nu aktuella målet. Det faktum att mannen, när han la sig på efternatten, hade sömnbrist och att han hade druckit alkohol ökade, enligt professorn, risken för sömngångarbeteende. Denne man hade tidigare ”drabbats” av sömngångarbeteende med sexuella inslag.

Domstolen fastslog således att mannen hade saknat uppsåt att våldta kvinnan och därför friades han.

Detta mål är inte det första målet där en man vinner framgång genom att hävda att han genomfört sexuella handlingar i sömnen. Det är säkert inte det sista heller.

 

Två män rånade en ung flicka genom att hota henne med kniv. En av dem våldtog henne därefter medan den andre höll vakt. Den man som höll vakt hittades aldrig av polisen men den man som både rånade och våldtog flickan dömdes för grov våldtäkt och rån. Straffvärdet på brotten skulle ha gett ett fängelsestraff på fyra och ett halvt år men då gärningsmannen endast var 20 år vid gärningstillfället fick han så kallad ”åldersrabatt” och blev dömd till fängelse i tre år och nio månader.

Hovrätten anförde att det fanns synnerliga skäl att utvisa mannen med hänsyn till brottets svåra integritetskränkning. Mannen var dock irakier, född i Iran, uppvuxen i Indien och Sverige och han hade aldrig varit i Irak och inte heller träffat de släktingar som han hade där. Hovrätten fann därför, och pga det rådande läget i Irak, att det inte var förenligt med humanitetens krav att utvisa mannen.

 

Domen avseende den i massmedia omtalade våldtäkten Finlandsbåten där en 27-årig man våldtog en 50-årig kvinna har nu vunnit laga kraft. Högsta domstolen har inte beviljat prövningstillstånd vilket innebär att hovrättens dom står fast. Domen är intressant på så sätt att mannen fälldes trots att det inte fanns någon stödbevisning (se de andra blogginläggen om våldtäkt och hur viktigt det är med stödbevisning). Anledningen till att domstolen ändå ansåg sig kunna döma honom var att kvinnan vidhöll sin berättelse, som bedömdes som både trovärdig och självupplevd, både i polisförhören och i domstolen. Mannen, däremot, ändrade sin version tre gånger och domstolen påpekade att detta ”utan överdrift” inte hade stärkt hans sak.

 

« Äldre inlägg