Misshandel

En man slog med öppen hand sin sambo på huvudet. Hon höll vid tillfället deras gemensamma barn i famnen. Tingsrätten dömde mannen för misshandel av normalgraden och påföljden blev villkorlig dom och 30 dagsböter.

Hovrätten ansåg dock att mannen endast gjort sig skyldig till ringa misshandel eftersom våldet hade varit relativt lindrigt och inte orsakat mer än begränsad smärta. Hovrätten sänkte således påföljden och tog bort den villkorliga domen men höjde dagsböterna till 60.

En polis misshandlade sin hustru genom att knuffa henne och slå henne hårt med knuten näve på överarmen, vilket resulterade i ett stort blåmärke armen.

Upprinnelsen till misshandeln var att mannen precis hade fått reda på att hustrun hade en relation med deras barns idrottslärare och polisen hade därför ringt upp läraren för att ”prata ut” med honom. Just när polisen höll på att prata med läraren kom hustrun hem och insåg att maken höll på att prata med mannen som hon hade en relation med. Hon ropade med hög röst så att läraren skulle höra och sa åt honom att han skulle lägga på luren och därefter det uppstod en ”tumultartad” situation mellan kvinnan och polisen. Kvinnan lyckades filma en del av händelsen med sin mobil.

Under huvudförhandlingen vid tingsrätten försökte kvinnan tona ner allvaret i det som hänt och hävdade att hon hade fått blåmärket därför att hon hade, pga sina högklackade skor, tappat balansen och ramlat. Den film som kvinnan hade gett in som bevisning och även det som hon hade berättat för andra personer efter misshandeln styrkte dock att mannen hade knuffat och slagit henne.

Enligt praxis bedöms ett knytnävslag som misshandel av normalgraden, särskilt om våldet är riktat mot någon närstående i hemmet.

Tingsrätten fann dock att mannen hade utsatts för en provokation eftersom han precis fått reda på att hustrun varit otrogen och för att han uppfattade att hon tog parti för läraren eftersom hon skrek till honom att lägga på luren. Dessutom fann tingsrätten att händelseförloppet hade varit hastigt och att skadan var lindrig. Tingsrätten fann därför att misshandeln skulle betraktas som ringa. Mannen dömdes till böter, 80 dagsböter, och enligt uppgift skulle han inte förlora sitt arbete pga domen.

En man och en kvinna var överens om att ha så kallat ”dominanssex” där kvinnan skulle vara den undergivna. Mannen band bland annat kvinnans händer och fötter och slog henne i ansiktet. Vad som sedan hände var parterna oense om men kvinnan lyckades i vart fall, nästan naken, fly från lägenheten.

Mannen åtalades bland annat för våldtäkt. Tingsrätten fann dock att han inte kunde dömas för våldtäkt men däremot fann de att han hade utsatt kvinnan för mer våld än det var möjligt att samtycka till och dömde honom för misshandel. Hovrätten påpekade att det fanns flera motsägelser i bådas berättelse bland annat om vilket stoppord som skulle användas. Hovrätten fann, trots motsägelserna, att mannen gjort sig skyldig till misshandel och dömde honom till villkorlig dom och 160 timmars samhällstjänst. Kvinnnan tillerkändes ett skadestånd på 17 400 kr.

Läs mer om BDSM-sex i blogginlägggen 21 sept 2011 och 22 sept 2013

 

En 32-årig man och en 28-årig kvinna hade ett förhållande och ägnade sig vid flertal tillfällen åt BDSM-sex. Kvinnan hade i sina dagboksanteckningar skrivit att mannen ibland hade varit för hårdhänt och att han ibland hade piskat henne för hårt.

Efter ett av dessa tillfällen avled kvinnan pga andnings-och cirkulationssvårigheter. Både mannen och kvinnan hade vid detta tillfälle varit både alkohol- och narkotikapåverkade.

Åklagaren påstod att mannen hade stoppat en strumpa eller liknande i hennes mun som en del av BDSM-leken och på det sättet gjort att hon kvävdes.  Domstolen fann dock inte att det var styrkt att hon hade kvävts av föremålet i hennes mun utan fann att det kunde finnas andra orsaker till att hon kvävdes t ex att den narkotika som hon hade tagit, etylfenidat, i ovanliga fall kan orsaka syrebristskador i hjärta och hjärna. Mannen kunde således inte dömas för vållande till annans död.

Kvinnan hade, enligt en rättsmedicinsk undersökning, blivit slagen med käpp, piska eller liknanden över hundra slag. Kvinnan hade också ett stort blåmärke (sk lårkaka) och överhudsavskrapningar som hade kunnat ge henne bestående ärrbildning. Så mycket våld var inte, enligt domstolen, ”oförsvarlig”. (Om två parter är överens om att ha BDSM-sex betyder det att de ger sitt samtycke till våld vilket innebär att den som utövar våldet inte kan straffas så länge våldet inte är ”oförsvarligt”.)  Tingsrätten fann att mannen, genom att misshandla henne på det sättet, visat stor hänsynslöshet och att misshandeln gränsade till grov misshandel och dömde honom därför för misshandel till tio månaders fängelse.

Hovrätten anförde att man endast kan samtycka till misshandel av normalgraden och inte till grov misshandel. Hovrätten konstaterade vidare att även om så allvarlig misshandel som i detta fall inte kan vara helt ansvarsbefriande så måste ändå kvinnans samtycke inverka på straffvärdet. Hovrätten fann således att tio månaders fängelse var alltför strängt och sänkte straffet till fyra månaders fängelse. Två hovrättsråd var dock skiljaktiga, en ville fria mannen helt och den andra ville döma honom för grov misshandel.

Se också blogginlägget från den 21 sept 2011, Misshandel eller samtycke till våld?

 

Mannen var tidigare dömd vid tre olika tillfällen för misshandel av sin flickvän men ändå fortsatte de att umgås. I samband med att mannen misshandlade henne en fjärde gång, hotade han henne och hennes barn till livet om hon polisanmälde honom (övergrepp i rättssak). Han slog också sönder en fönsterruta i hennes bostad och ristade ordet ”svin” på motorhuven på hennes bil.

Tingsrätten dömde honom för övergrepp i rättssak, skadegörelse och grov kvinnofridskränkning. Vad avser det sistnämnda brottet fann tingsrätten att brotten kunde ses som ett led i upprepad kränkning och därmed bedömas som grov kvinnofridskränkning särskilt med tanke på att han tidigare dömts vid tre tillfällen för att ha misshandlat kvinnan och detta trots att mannen nu var åtalad för att ha ofredat kvinnan vid ”bara” ett tillfälle (i samband med skadegörelsen) och ”bara” för ett misshandelstillfälle. Mannen ådömdes ett straff på nio månaders fängelse och kvinna tillerkändes ett skadestånd på 23 000 kr.

Hovrätten däremot ansåg inte att skadegörelsen kunde bedömas som ofredande och därför kunde mannen inte dömas för grov kvinnofridskränkning eftersom en förutsättning för att dömas för det brottet är att det ska ha begåtts flera brott i ett led av upprepad kränkning. Man kunde heller inte räkna in de tidigare misshandelstillfällena som han tidigare var dömd för i det nu aktuella brottet. Mannen dömdes därför för skadegörelse, övergrepp i rättssak och misshandel till fyra månaders fängelse och kvinnan tillerkändes ett skadestånd på 16 000 kr.

Jag tror att ledamöterna i den hovrätt som dömde i detta fall är ganska ensamma om att anse att det inte är fråga om ett ofredande när man får en fönsterruta i sitt hem sönderslagen i nära anslutning till att man blir misshandlat och utsatt för dödshot. Vad tror ni?

En kvinnas f d pojkvän kom till hennes lägenhet och slog henne med en ficklampa och tog stryptag på henne tills hon svimmade samt sa till henne att han skulle döda henne. Han dömdes bl a för grov misshandel och olaga hot till fängelse i två år. Kvinnan tillerkändes ett skadestånd på 77 000 kr. Mannen var åtalad för mordförsök men tingsrätten ansåg inte att han kunde dömas för något annat än grov misshandel eftersom stryptaget inte kunde betecknas som livshotade och då han själv hade avbrutit strypandet.

I ett mycket uppmärksammat mål i södra Sverige friades en 32-årig man som var åtalad för misshandel av en 16-årig flicka i samband med BDSM-sex. Åklagaren ansåg att mannen varit rå och hänsynslös i sitt våldsutövande med hänsyn till att flickan led av ett svårt självskadebeteende och för att misshandeln hade pågått under en lång tid och för att mannen använt tillhyggen. Tingsrätten ansåg att flickan hade samtyckt till våldet och att samtycket varit allvarligt menat från hennes sida samt att våldet inte kunde anses som uppenbart oförsvarligt.

Hovrätten påpekade i sin dom att flickans berättelse präglades av en stor brist på detaljer (ju fler detaljer en målsägande kan berätta desto lättare är det för domstolen att tro på henne). Hon hade också tidigare oriktigt anklagat två personer för att ha begått brott mot henne och detta gjorde sammantaget att hovrätten ansåg att man inte kunde fästa tilltro till hennes berättelse om omfattningen av våldet och att hon ej gett sitt samtycke. Hovrätten fann att de kontakter mannen och flickan hade haft inför deras möte också tydde på att mannen talade sanning när han sa att flickan gett sitt samtycke till våldet. Hovrätten fann inte heller att det våld som utövats kunde betecknas som oförsvarligt och därför fastställdes tingsrättens dom.

Man får naturligtvis inte slå någon annan men under vissa förutsättningar är det inte straffbart. T ex när två boxare slår på varandra så anses de ha gett sitt samtycke till våldet och så länge våldet inte är ”oförsvarligt” så kan de inte dömas för misshandel. Likadant förhåller det sig, som vi ovan sett, när det gäller sadism- och masochismsex då den ena parten ger sitt samtycke till att bli slagen.

Enligt vad jag har förstått av mina klienter som ägnar sig åt BDSM är det inte helt ovanligt att den ena parten mår psykiskt mycket dåligt och därför utsätter sig för våld på detta sätt. Det är då inte fråga om njutning utan en del av självskadebeteendet. Det kanske inte alltid är så att den som slår förstår att den som blir slagen mår psykiskt dåligt och att hon/han av den anledningen ”samtycker” till våldet, men om den som slår förstår det så borde det väl i alla fall vara brottsligt att utnyttja en annan människas utsatthet?

 

Mannen hade misshandlat kvinnan vid flera tillfällen och hotat att döda både henne och hennes pojkvän. Mannen erkände endast att han gett henne en örfil. Det fanns en viss stödbevisning. Kvinnan hade svårt att minnas när de olika misshandelstillfällena skett och hon hade även blandat ihop olika händelser. Kvinnan hävdade själv att hon hade varit drogpåverkad och att det var anledningen till att hon inte kunde minnas allt. Domstolen godtog hennes förklaring och dömdes mannen till åtta månaders fängelse och kvinnan tillerkändes 45 000 kr i skadestånd och hennes pojkvän fick 5000 kr.

Det är glädjande att se att domstolar ändå väljer att tro på en kvinna, trots att hon varit drogpåverkad och inte mindes när hon blivit misshandlad och att hon blandade ihop tillfällena. Många åklagare skulle inte ens väcka åtal under sådana omständigheter och om det ändå väcktes åtal skulle många domare välja att fria mannen pga bristande stödbevisning och oklara uppgifter från målsäganden.