Grov fridskränkning

En man dömdes för grov kvinnofridskränkning för våld och hot mot hustrun och grov fridskränkning för våld och hot mot de fem barnen. Han hade bl a slagit dem både med sina händer och tillhyggen såsom skärp och bälten. Han hade hotat dem flera gånger att han skulle kasta ut dem genom fönstret. Vid ett tillfälle hade han tryckt upp en kniv mot kvinnan och hotat att skära av både öron och hals av henne. Mannen dömdes till två års fängelse och utvisning med ett tioårigt återreseförbud. Mamman och barnen tillerkändes ett skadestånd på sammanlagt 180 000 kr.

För att någon ska utvisas ur landet pga brott måste personen i fråga för det första vara medborgare i ett annat land och för det andra bli dömd till ett långt fängelsestraff. Dessutom tar man hänsyn om personen har barn i Sverige som hen har vårdnaden om eller som bor hos henom eller som hen har mycket umgänge med. Det är svårt att utläsa någon enhetlig praxis angående hur mycket kontakt med barn som är nödvändigt för att den dömde/a inte ska utvisas.

Två pojkar, sex och nio år gamla berättade för skolpersonalen att deras pappa ofta slog dem med käpp och en sladd över deras fötter, händer och ansikten. Barnen beskrev misshandeln på ett mycket trovärdigt sätt i polisförhören. De berättade hur pappan slog och hur de kröp ihop för att undkomma slagen. Den ena pojken tog seden tillbaka sin berättelse men när det framkom att det var hans mamma som hade uppmanat honom att göra det så fäste domstolen ingen vikt vid det.

Domstolen fann att misshandeln var ett led i en medveten uppfostringsmetod och att våldet, som pågått under en längre tid, syftade till att allvarligt skada barnens självkänsla. Pappan dömdes till fängelse i ett år och tre månader och pojkarna tillerkändes ett sammanlagt skadestånd om 74 000 kr

 

I ett mål som uppmärksammats i massmedia fann domstolen att en 12-årig flickas far, styvmor, en pastor och ytterligare en person inte gjort sig skyldiga till grov fridskränkning.  De var åtalade för grov fridskränkning och grov misshandel då de bl a, enligt åklagarens gärningsbeskrivning, hade bränt flickan med en upphettad kniv, slagit henne, rakat av henne håret, hållit henne inlåst under långa perioder, utsatt henne för systematiska kränkningar och psykisk nedbrytning.  Åklagaren lyckades dock inte bevisa att personerna hade gjort sig skyldiga till misshandeln och då psykisk misshandel och isolering inte är straffbart friades alla fyra.

Det är beklagligt att det i Sverige år 2012 går att ägna sig åt andeutdrivning och att systematiskt bryta ner och skada en liten flicka och att detta kan ske under flera år utan att det anses brottsligt. Det kan hända att tingsrätten har tolkat lagen rätt och att det inte är brottsligt att bedriva exorcism och på så sätt skada barn (och även vuxna) men denna dom visar att vi måste få en lagändring som gör det olagligt och brottsligt att tortera, kränka och psykiskt misshandla barn!

En pappa erkände till viss del att han hade för vana att smiska sin tre-åriga son när han kissade på sig. Pojken uppgav i förhör att pappans slag gjorde jätteont. Pojken bedömdes trots sin låga ålder som trovärdig. Domstolen fann att det inte gick att fastställa exakt hur många gånger barnet hade misshandlats av sin far och dömde pappan därför för tio misshandelstillfällen till åtta månaders fängelse för grov fridskränkning.

 

På Sveriges Kvinno-och Tjejjourers Riksförbund (SKR) finns nu mina texter om sexualbrott mm utlagda

http://www.kvinnojouren.se/fakta/sexualbrott

En mamma blev under flera år misshandlad av sin man och tog i sin tur ut det på sin egen dotter som hon misshandlade och kränkte från det att flickan fyllde sju år. Mamman slog henne med knytnäven bl a på hennes fötter, armar, händer och mage och hon knuffade flera gånger omkull flickan och hoppade på hennes rygg, hon dunkade flickans huvud i väggen och gjorde många gånger ”tusen nålar” på hennes armar, hon hotade att döda flickan och hade i vart fall vid ett tillfälle en kniv i handen när hon uttalade sina hot. Mamman kallade flickan för ”hora och slampa” m fl okvädesord. Domstolen fann att flickan var trovärdig i sin berättelse. Vidare fanns det vissa vittnesuppgifter som styrkte flickans berättelse. Bl a hade en moster ringt under pågående misshandel och moster hade då hämtat flickan och även fotograferat skadorna. Det fanns flera andra vittnen som styrkte flickans berättelse. Mamman dömdes till tio månaders fängelse för grov fridskränkning och dottern tillerkändes 47 000 kr i skadestånd.

 

 

En mamma dömdes till fängelse ett år och två månader för grov fridskränkning av sina barn. Pappan dömdes samtidigt för misshandel av barnen till villkorlig dom. Båda erkände att de ibland kunde daska till barnen på rumpan men de förnekade någon annan misshandel. Barnen, som domstolen fann trovärdiga i sina berättelser, uppgav att mamman brukade slå dem med en toffel eller med ett bälte. En del brott ansågs som ringa misshandel och var preskriberade. Misshandeln av barnen hade således pågått under många år. Man undrar hur det kommer sig att ingen uppmärksammar barnens svåra situation och slår larm och varför vi låter barn leva i sådan miljö år efter år efter år.

En pappa hade slagit sin 20-åriga dotter i ansiktet, på kroppen, kastat saker på henne och hotat att döda henne. Den enda bevisningen som fanns, förutom flickans egen berättelse, var en väninna som kunde berätta vad flickan hade berättat för henne. Det fanns alltså ingen teknisk bevisning, såsom t ex rättsintyg eller några direkta vittnesuppgifter och trots det så dömdes pappan till fängelse för grov fridskränkning till åtta månaders fängelse och dottern tillerkändes 32 000 kr i skadestånd.

Om det inte finns något rättsintyg och/eller vittnen till brottet är det mycket vanligt att åklagarna väljer att inte väcka åtal. Den här unga kvinnan måste ha varit mycket trovärdig i sin berättelse och det är glädjande att det i det här fallet blev en fällande dom.  Om ni känner till någon som ni tror blir utsatt för brott, hjälp henne/honom genom att tala om hur viktigt det är att säkra bevisning, såsom t ex att gå till doktorn och dokumentera skadorna, tala om för vänner, jourkvinnor m fl vad som hon/han är med om, skriva ner händelseförloppet och bevara det på något säkert ställe.

Mamman drog sina två barn i håret, slog dem i magen och nöp dem under flera års tid. Domstolen påpekade att våldet i sig inte hade varit särskilt grovt men då våldet hade utförts på ett systematiskt sätt i deras hemmiljö och dessutom varit ägnat att kränka barnens integritet dömdes mamman för grov fridskränkning till skyddstillsyn som förenades med samhällstjänst i 200 timmar. Barnen tilldömdes 37 000 kr respektive 31 000 kr i skadestånd.