Egenmäktighet med barn

Den 1 juli 2014 kommer brottet ”egenmäktighet med barn” att ändras. Ändringen består endast i ett tillägg till den nu gällande lagen. Tillägget kommer sannolikt inte att få någon större betydelse för kvinnor som tillsammans med sina barn flyr och tar sin tillflykt till kvinnojourer.

Lagen som gäller till och med 30 juni 2014

Enligt lagen som gäller till och med 30 juni 2014 kan någon dömas för egenmäktighet med barn:

1. om den, som inte har ensam vårdnad eller gemensam vårdnad om ett barn, obehörigen, utan lov, skiljer barnet från vårdnadshavaren. Att ”skilja barnet” betyder här att föra bort barnet eller att kvarhålla/undanhålla barnet.

2. om den som har gemensam vårdnad om ett barn under femton år, utan beaktansvärda skäl, skiljer barnet från den andra vårdnadshavaren. Att ”skilja barnet” betyder här bara att föra bort barnet. Det är således inte straffbart för en förälder som har gemensam vårdnad att kvarhålla/undanhålla ett barn under femton år från den andra föräldern.

Lagen som gäller från och med 1 juli 2014

Det är just den nu nämnda skillnaden mellan punkterna 1 och 2 som man nu ändrar i den nya lagen. Innebörden i uttrycket ”att skilja barnet” i punkten 2 kommer således att få samma betydelse som punkten 1, dvs:

den som har gemensam vårdnad om ett barn under femton år, som utan beaktansvärda skäl, skiljer barnet (för bort, kvarhåller/undanhåller) från den andra vårdnadshavaren kan dömas för egenmäktighet med barn.

Kommentarer som gäller både den gamla och den nya lagen

Kvarhållande och undanhållande

Exempel på fall då ett barn kvarhålls är då en umgängesförälder, som har rätt att ha umgänge med barnet, inte lämnar tillbaka barnet på överenskommen tid efter ett umgängestillfälle. Ofta handlar det om en förälder som med vårdnadshavarens tillstånd åker på semester till sitt hemland och sedan inte kommer tillbaka med barnen (kvarhållande).

Exempel på fall då ett barn undanhålls är när en förälder, som är övertygad om att den andre föräldern utsätter barnet för våld eller övergrepp, och som har förlorat vårdnaden om barnet, flyr till okänd ort med barnet för att skydda barnet från förövaren.

Beaktansvärda skäl

Enligt punkten 2 kan en förälder som har gemensam vårdnad om ett barn under femton år inte straffas om hen skiljer barnet från den andra vårdnadshavaren om det finns beaktansvärda skäl för att skilja barnet från vårdnadshavaren.

Exempel på beaktansvärda skäl är om t ex en kvinna tar med sitt barn och flyr till en kvinnojour för att hon och/eller barnet blir utsatt för våld och övergrepp av den andra föräldern. Det innebär dock inte att kvinnan kan skilja, kvarhålla/undanhålla barnet hur länge som helst. Brotten bör polisanmälas och en domstol bör pröva vårdnadsfrågan och om barnen ska ha umgängesrätt med fadern.

Under hur lång tid ska barnet vara skilt från den andra föräldern?

För att någon ska straffas för egenmäktighet med barn, måste barnet ha skilts eller kvarhållits/undanhållits under en längre tid. Vad som kan anses som en längre tid får avgöras från fall till fall. Gärningsmannens avsikt med sitt agerande bör vara att barnet varaktigt ska vara skilt från den andra föräldern, hållas oåtkomligt på annan ort, utomlands eller annars hållas dolt.

När ska lagen inte användas?

Detta brott syftar inte till att skydda umgängesrätten, eller om en vårdnadshavare flyttar med barnet. Lagen ska således inte vara tillämpligt om en förälder är försenad att överlämna eller återlämna ett barn eller om barnet vid vissa tillfällen inte lämnas alls för umgänge eller boende. Lagen om egenmäktighet med barn ska tillämpas restriktivt.

Det är inte, varken enligt den nuvarande lagen eller den nya lagen, straffbart för den som har ensam vårdnad om ett barn att skilja barnet från den andra föräldern, att kvarhålla/undanhålla eller på annat sätt motverka barnets umgänge med den andra föräldern. En förälder som har ensam vårdnad om ett barn kan alltså inte dömas för egenmäktighet med barn om hen skiljer, undanhåller/kvarhåller barnet från den andra föräldern.

Risk med att skilja, undanhålla/kvarhålla barnet utan grund

Den förälder som inte får träffa sitt barn, kan dock, om det inte finns umgänge fastställt, vända sig till familjerätten eller domstolen och begära att få umgänge med barnet.

Den som har umgänge fastställt men som inte får utöva sin umgängesrätt kan begära verkställighet av avtal/ beslut/dom.

Den som skiljer, kvarhåller/undanhåller barnet från den andra föräldern utan grund riskerar att förlora vårdnaden om barnet även om hen inte kan bli dömd för egenmäktighet med barn. Även om den förälder som skiljer barnet från den andra föräldern gör det för att hen anser att det finns grund för att inte låta den andra föräldern träffa barnet är det inte alltid som domstolarna delar den inställningen. Grunden för att skilja ett barn från den andra föräldern måste alltid vara sakligt och ofta krävs att det finns en dom som styrker misshandel eller övergrepp. Det är många föräldrar som har blivit dömda för egenmäktighet med barn därför att de har varit övertygade om att barnet har utsatts för våld och övergrepp av den andra föräldern men inte kunnat bevisa att våld och övergrepp har ägt rum.

Straff

Straffet för egenmäktighet med barn är böter eller fängelse i högst ett år. Straffet för grov egenmäktighet med barn är fängelse lägst sex månader och högst fyra år.

Föräldrarna till en då ett-årig dotter skilde sig i slutet på 2011 och tingsrätten beslutade att dottern skulle bo växelvis hos föräldrarna. Pappan hade redan före skilsmässan kontaktat socialtjänsten och bett om hjälp med att få mamman att lämna ifrån sig flickans pass eftersom han var rädd för att hon skulle åka tillbaka till deras hemland, Iran, tillsammans med barnet. Mamman vägrade dock att lämna ut passet. Kort efter tingsrättens beslut försvann mamman och barnet. Pappan kontaktade återigen socialtjänsten och polisanmälde mamman. När mamman och barnet hade varit försvunna några månader beslutade tingsrätten att pappan skulle ha ensam vårdnad om barnet.

På sommaren 2013 återvände mamman med barnet. Hon och barnet hade då varit borta i 18 månader, ungefär halva flickans liv. Hon hävdade att pappan hade gett henne en fullmakt för att åka. För att en gift kvinna ska kunna resa in i Iran krävs fullmakt från mannen. Tingsrätten fann att det sedan tidigare besök i hemlandet kunde ha funnits kvar en gammal fullmakt registrerad hos myndigheterna i Iran och att kvinnan genom att åberopa den fullmakten hade kunnat ta sig in i landet. Det framkom vidare att mamman hade fått kännedom om att tingsrätten hade anförtrott pappan ensam vårdnad om barnet redan under våren 2012 och att hon trots det hade väntat ca ett år med att återvända till Sverige.

Tingsrätten fann således att mamman hade gjort sig skyldig till grov egenmäktighet med barn och dömde henne till tio månaders fängelse och pappan och flickan tillerkändes ett skadestånd om 25 000 kr vardera.

 

 

I ett blogginlägg den 22 juli 2011 skrev jag om Linda och hennes mamma som hittades av polisen på Dominikanska Republiken där de hållit sig gömda i flera år. Lindas mor dömdes av tingsrätten till sex månaders fängelse och idag kom domen från hovrätten som hade höjt fängelsestraffet till 10 månaders fängelse för grov egenmäktighet med barn. Linda tillerkändes ett skadestånd om 35 000 kr och fadern nästan 180 000 kr.

Både tingsrätten och hovrätten tog i beaktande att Lindas mamma hade lämnat Sverige dagen innan fadern fick ensam vårdnad om Linda, 2007. Lindas mamma var övertygad om att fadern utsatte Linda för sexuella övergrepp och därför inte ville att flickan skulle träffa sin far. Mamman hade dock inga bevis för övergreppen och tingsrätten trodde inte på henne. Tingsrätten ansåg därför att det var förenat med barnets bästa att fadern fick vårdnaden om henne därför att han var den av föräldrarna som bäst skulle tillgodose Lindas behov av den andra föräldern. Att Lindas mamma inte tog hänsyn till domen, att hon höll sig gömd så många år, att Linda rycktes upp från sin invanda miljö samt att Linda inte haft någon kontakt med fadern eller hans familj ansåg nu både tingsrätten och hovrätten som graverande. Å andra sidan fann både tingsrätten och hovrätten att moderns syfte med bortförandet hade varit att skydda Linda och att hon hade tagit väl hand om barnet var förmildrande omständigheter.

Man ser att både tingsrätten och hovrätten verkligen har tagit till sig att Lindas mor flydde för att skydda sitt barn och att det fängelsestraff som hon fick var förhållandevis lågt i jämförelse med det straff som föräldrarna fick i de rättsfall som refereras i blogginlägget från 2011-08-11.

En pappa som hade fört sina två barn ut ur Sverige och tillbringat nio år med dem i Somalia och Sudan, mot moderns vilja, dömdes till fyra års fängelse. Det är maxstraffet för grov egenmäktighet med barn. Barnen tillerkändes 50 000 kr vardera i skadestånd och modern tillerkändes 650 000 kr, bland annat för förlorad arbetsförtjänst.

I ett annat fall hade en mamma åkt till Bagdad med sina barn och återvände inte till Sverige med barnen förrän efter ett år. Själv påstod hon att hon hade blivit mycket orolig när pappan ville flytta barnet till en annan skola och att hon inledningsvis hade planerat att bara vara borta några månader. Flera omständigheter pekade dock på att hon hade planerat att inte återkomma alls. Mamman dömdes till 10 månaders fängelse för grov egenmäktighet och barnen tillerkändes ett skadestånd om 45 000 kr respektive 35 000 kr.

Läs gärna mer om grov egenmäktighet i blogginlägget, från den 22 juni 2011, ”Linda gömdes av sin mamma”.

 

 

 

DN skrev i gårdagens tidning om åttaåriga Linda som hittades av polisen i Dominikanska Republiken efter att ha hållits gömd där av sin mamma mer än fyra år. I artikeln står att Linda sa att ”hon ville åka hem” till sin pappa när de träffades för första gången på fyra år. Det påstås också att det inte ”märks” på Linda att hon har varit borta så länge. Är hon verkligen så glad eller lever hon i chock efter att ha separerats från sin mor som nu sitter häktad och sannolikt kommer att dömas till ett långt fängelsestraff?

Det skrivs också att modern gick under jorden när pappan fick ensam vårdnad. Ingenting skrivs om varför modern försvann med barnet.

Det finns föräldrar som ”kidnappar” sina barn för att förhindra att den andra föräldern ska få träffa barnet. Det kan vara en föräldrar som vill straffa den andra föräldern för att denna vill skilja sig, eller  som inte vill att barnet ska växa upp i Sverige utan att barnet istället ska få en ”riktig” uppfostran i hemlandet. Det finns dock många föräldrar som tar sitt barn och flyr för att de är förvissade om att den andre föräldern förgriper sig på barnet och att det inte finns något annat sätt att skydda barnet från övergrepp än genom att gömma sig. Varför skriver inte DN om anledningen till att Lindas mamma vidtog en sådan otroligt drastisk åtgärd som att flytta till Dominikanska Republiken och gömma sin dotter?

Det är svårt att gömma sig med ett barn. Om en förälder som kommer på vad barnet finns gömt  kan den föräldern få hem barnet förutsatt att det landet där barnet göms sig är anslutet till Haag-konventionen.  Om barnet göms i ett land som inte är med i Haag-konventionen, dvs många länder i Asien och Afrika kan det vara helt omöjligt att hitta barnen särskilt som de då ofta skyddas av släkten.

Om föräldern hittas döms föräldern till fängelse och barnet placeras, som i Lindas fall, hos den andra föräldern utan att man tar någon hänsyn till varför barnet ursprungligen gömdes.