Barnpornografi

En arbetsgivare upptäckte barnpornografi i en arbetstagares dator och polisanmälde brottet. Polisen hittade senare ännu mer barnpornografi i mannens hemdator. Mannen själv producerat en del av den barnpornografin. Han hade under ca ett halvår förgripit sig på sina styvdöttrar, födda 2004 och 2007. Filmerna visade att han bl a hade penetrerat flickorna. Mannen själv uppgav att han hade trott att de sov men hade senare förstått att de hade varit vakna. Mannen dömdes till nio års fängelse för upprepade fall av grov våldtäkt mot barn och för grovt barnpornografibrott.

Mannen hade också delat med sig av sina inspelningar genom att låta en annan man titta på en del av övergreppen live via webkamera. Den mannen dömdes för medhjälp till grov våldtäkt mot barn och för grovt barnpornografibrott till fem års fängelse.

Ett intressant juridiskt problem diskuterades i dessa domar och det var frågan om våldtäkt ska betraktas som ett så kallat ”egenhändigt brott” för vilket endast ”utföraren” kan straffas. Många jurister diskuterade frågan och slutsatsen blev att det inte är bara ”utföraren” som kan straffas. I detta fall saknade dock frågan betydelse eftersom det här handlade om medhjälp och inte medgärningsmannaskap.

 

 

På Sveriges Kvinno-och Tjejjourers Riksförbund (SKR) finns nu mina texter om sexualbrott mm utlagda

http://www.kvinnojouren.se/fakta/sexualbrott

Högsta domstolen har beviljat prövningstillstånd i det så kallade mangamålet. Med tanke på den konstellation av justitieråd som just nu finns i Högsta domstolen var detta beslut föga förvånande.

Hovrätten slog fast att de tecknade mangabilderna var barnpornografiska. Mannen hävdade att han var en av Sveriges främsta kännare av japanska serier och att han både av professionellt men även av privat intresse innehaft bilderna. Tingsrätten dömde honom för innehav av 51 bilder. Hovrätten gjorde en annan bedömning av antalet som kunde betraktas som barnpornografiska och fann att 39 av bilderna ”ohöljt och utmanande skildrar barn på ett sätt som leder till slutsatsen att de haft som väsentligt ändamål att påverka betraktaren sexuellt ”. Bilderna är således att i straffrättslig mening att bedöma som pornografiska bilder av barn.

Det har varit mycket debatt om dessa mangabilder och många har framfört kritiska åsikter om att tecknade bilder ska bedömas som barnpornografi. Man har bl a pekat på att det inte rör sig om några dokumenterade, verkliga sexuella övergrepp och att inga barn således har blivit kränkta eller skadade. Man har också som argument mot en fällande dom hävdat att fantasier och tankar inte kan var straffbara och att bilderna inte avbildar ”riktiga” barn utan att det endast är starkt stiliserade serieteckningar.

Både tingsrätten och hovrätten har dock tagit fasta på vad som anförts i förarbetena till barnpornografibrottet. I nämnda arbeten framkommer nämligen att syftet med barnpornografibrottet ”inte enbart är att skydda avbildade barn, utan också att skydda barn i allmänhet från kränkning”. Hovrätten förtydligade uttalandet och påpekade att ”frågan om en viss bild framstår som verklighetstrogen eller inte saknar betydelse för straffbarheten, liksom kopplingen till ett konkret sexuellt övergrepp”.

Till förarbetenas insiktsfulla uttalanden borde man väl också kunna tillägga att allt som kan stimulera och öka pedofilers längtan efter barn borde förbjudas i syfte att på alla sätt hindra att pedofilerna ”kliver över gränsen” och förgriper sig på levande barn.

Jag frågar mig varför man vill titta på mangabilder som skildrar barnpornografiska bilder. Hur förtjust jag än skulle vara i mangabilderna skulle jag definitivt omedelbart göra mig av med de barnpornografiska bilderna om de på något sätt kom i mina händer. Att titta på barnpornografiska bilder skulle var mig fullständigt främmande oavsett om de kom i ”mangaformat” eller på annat sätt. Varför reagerar inte mangaförespråkarna på samma sätt? Gillar de att titta på barnpornografi? Hur skulle vi ställa oss om det kom ut nya serier av t ex fantomen där han begick övergrepp på barn. Skulle vi då få höra samma sak att det är ju ”bara tecknade bilder”? Vem skulle fortsätta att köpa fantomen? Jag undrar om de som gillar mangaserien kommer att fortsätta att köpa bilderna nu när de vet att det kan dyka upp barnpornografiska bilder när som helst?

Äntligen har domen kommit i målet där en man och 23 kvinnor stod åtalade för barnpornografibrott i Falu tingsrätt.

Vi är många som hade hoppats att det skulle visa sig att allt var ett misstag och att kvinnorna inte alls hade nyttjat barnpornografi. Vi vet alla att kvinnor också begår sexuella övergrepp mot barn men detta är första gången som så många kvinnor blir dömda för barnpornografibrott i ett och samma mål.

Tingsrätten anger att mannen som försett kvinnorna med både filmer och bilder hade riktat in sig på kvinnor som drabbats av tragedier inom familjen eller varit allmänt själsligt nedgångna och att kvinnorna uppenbarligen ”ryckts med” i mannens fantasier om sexuella avvikelser. Det kan hända att det som tingsrätten skriver är sant men det verkar ändå som om tingsrätten försöker att hitta ursäkter för vad dessa kvinnor gjort. Det är emellertid svårt, enligt min uppfattning, att hitta några ursäkter för att sprida eller titta på filmer och bilder där barn hänsynslöst våldtas på olika sätt av vuxna och att vissa barn till och med varit fastbundna.

Mannen dömdes för grovt barnpornografibrott till ett års fängelse och kvinnorna dömdes för ringa brott eller brott av normalgraden till villkorlig dom och dagsböter.

Med tanke på vad barnen har utsatts för är det mycket låga straff.

En man smygfilmade sin underåriga styvdotter då hon duschade. Polisen hittade åtta filmer och 68 stillbilder  av flickan i hans dator tillsammans med 6 500 andra bilder som han laddat ner från internet. En del av bilderna bedömdes som särskilt hänsynslösa då det bl a var bilder på blöjbarn som utsattes för övergrepp. Tingsrätten dömde mannen till ett års fängelse men hovrätten sänkte straffet till åtta månaders fängelse. Flickan tillerkändes ett skadestånd på 45 000 kr.   Om man betänker att flickan aldrig kan veta om mannen har sparat kopior på bilderna och filmerna och att han när som helst kan lägga ut dem på nätet till allmän beskådan är skadeståndet pinsamt lågt. Många människor som blivit fotograferade på detta sätt lever med ständig oro att fotografier av dem finns utlagda på nätet.

Varför hovrätten sänkte straffet till åtta månader är en gåta. Det är män som denne som konsumerar barnpornografi som gör att det finns en så stor marknad och att så många barn blir utnyttjade och skadade för livet. Varför inte inrätta en särskild brottsofferfond som dessa barnpornografibrukare blir skyldiga att betala en stor summa till och som sedan kan bidra till att polisen får mer resurser att hitta de utnyttjade barnen och i vart fall försöka ge dem hjälp och stöd för att komma över de ohyggliga traumata som de utsätts för?