Önskan om successivt och mjukt överlämnande ledde till polishämtning

En pappa fick i juni 2014 ensam vårdnad om sin son, född 2007. Mamman vägrade att lämna över pojken till pappan varför han ansökte om verkställighet nästan ett år senare. Mamma uppgav att hon ansåg att det fanns hinder mot verkställighet. Tingsrätten beslutade att verkställighet av domen skulle ske genom polishämtning. Tingsrätten anförde att den långa tid som gått sedan pappan fick ensam vårdnad om barnet visserligen hade medfört att barnet hade blivit mer rotad hos mamman men det medförde ändå inte att verkställighet kunde anses oförenligt med barnets bästa. Tingsrätten konstaterade vidare att det faktum att mamman hade begärt ett ”successivt och mjukt överlämnande” endast hade varit ett försök från hennes sida att förhala överlämnandet för att domstolen skulle komma fram till att verkställighet inte längre var möjligt. Tingsrätten fann att ett vitesföreläggande inte skulle vara verksamt och beslutade därför om polishämtning.

Hovrätten fastställde tingsrättens dom och konstaterade att barnet befann sig i en mycket skadlig lojalitetskonflikt mellan sina föräldrar. Hovrätten delade tingsrättens uppfattning om att vite skulle vara ”uppenbart verkningslöst” och att ett snabbt överlämnade därför var det bästa för barnet.

Mamman överklagade till Högsta domstolen men återkallade sitt överklagande varför hovrättens dom står fast.