Nu äntligen har lagen om framtidsfullmakter trätt i kraft.
En framtidsfullmakt innebär att en fullmaktsgivare kan ge fullmakt åt sin maka/e, sambo, barn, vän eller annan, att sköta om alla eller vissa ekonomiska angelägenheter och/eller personliga angelägenheter.
Att en fullmaktshavare har fullmakt att sköta om de ekonomiska angelägenheterna innebär t ex att hen kan byta fonder, flytta om pengar till mer lönsamma konton eller att sälja fastigheter/bostadsrätter.
Att en fullmaktshavare har en fullmakt att sköta om de personliga angelägenheterna innebär t ex att hen kan bestämma var fullmaktsgivaren ska bo eller vårdas.
Framtidsfullmakten kan börja användas först när fullmaktsgivaren har blivit VARAKTIGT BESLUTSOFÖRMÖGEN, dvs är så sjuk eller dement att hen inte är i stånd att fatta några beslut alls om sina ekonomiska eller sina personliga angelägenheter och det inte finns något hopp om att hen ska bli bättre och återfå sin förmåga att fatta beslut.
För att en framtidsfullmakt ska bli giltig måste vissa formkrav uppfyllas såsom att fullmaktsgivarens namnteckning måste bevittnas mm.
En framtidsfullmakt kommer att underlätta väsentligt för t ex en maka som vill flytta till en modern lägenhet och sälja den svårskötta villan som hon äger tillsammans med sin demente man som ju, pga sin demens, inte kan fatta beslut om att sälja villan. Om han hade gett henne en framtidsfullmakt medan han fortfarande var beslutsförmögen så hade hon haft rätt att sälja villan och flytta närhelst hon ville.
En framtidsfullmakt ska man naturligtvis inte ge till någon som man inte fullt ut litar på. Enligt min uppfattning är det lika viktigt att upprätta en framtidsfullmakt som det är att upprätta ett testamente.

En ung kvinna blev inbjuden till en lägenhet där hon blev överfallen och fick sitt ansikte täckt av något, och därefter våldtogs hon av en 21-årig man.

Det fanns ytterligare sex män i lägenheten och kvinnan våldtogs av åtminstone ytterligare tre män, möjligtvis fler, men det gick inte att fastställa vilka männen var.

Den sjätte mannen hävdade att han, av de andra männen, tvingades att vidröra kvinnans underliv. Han försökte få stopp på våldtäkterna genom att hota männen med kniv och under det tumult som uppstod lyckades kvinnan fly ut genom ett fönster.

Domstolen konstaterade att kvinnan våldtagits på ett rått och särskilt hänsynslöst sätt.  21-åringen dömdes till fem års fängelse samt förpliktigades att betala ett skadestånd till kvinnan om 250 000 kr.

Det gick inte att fastställa om de andra fem männen som befunnit sig i lägenheten hade våldtagit kvinnan men, som domstolen konstaterade, var det uteslutet att de inte skulle ha hört vad som hände, och därför dömdes de alla fem för ”underlåtenhet att avslöja grov våldtäkt” till åtta månaders fängelse vardera. Domstolen påpekade att underlåtenhet att avslöja grov våldtäkt är ett brott av sådan art  (sk artbrott) att påföljden bör bestämmas till fängelse. Den man som förvisso hade berört kvinnans underliv friades från brott därför att, enligt domstolens resonemang, måste han ha blivit tvingad att vidröra henne eftersom det senare var han som lyckades få ett stopp på våldtäkterna.

När nu sexuellt ofredande diskuteras i alla media är det dags att damma av mitt gamla förslag som jag, för några år sedan, försökte få gehör för men som ingen var intresserad av att diskutera.

När någon utsätts för brott ligger det i allas intresse att brottet anmäls och att den som begått brottet döms för det. På så sätt finns det i alla fall en liten möjlighet att brottslingen inte begår något brott igen och att den som utsatts för brottet ska få upprättelse och kanske ett skadestånd.

För att gärningspersonen ska kunna dömas krävs det dock bevisning. Det är oftast pga brist på bevisning som förundersökningar läggs ner. Om alla tjejer (det är ju oftast tjejer som blir sexuellt ofredade) samlade in bevisning på alla sexuella ofredande som de är med om och sedan polisanmäler måste helt enkelt dessa brott prioriteras på alla polisstationer. Om det kommer in flera tjejer varje dag och polisanmäler killarna (det är säkert ofta samma killar som kommer att bli polisanmälda) så måste något hända på polisstationerna och tjejerna måste bli tagna på allvar.

Vad för slags bevisning behövs? För det första kan tjejer vittna för varandra. Ofta sker ju de sexuella ofredandena mot flera tjejer samtidigt eller så riktas det sexuella ofredandet mot en av flera tjejer som står i grupp. För det andra kan, om tjejerna, när de ser de killar som de misstänker kommer att sexuellt ofreda dem, förbereda sina smartphones och filma det sexuella ofredandet eller spela in det sexuella ofredande på ljudfil, och då kommer de att ha utmärkt bevisning att visa upp för polisen. Om tjejerna skulle vara rädda för att spela in killarna öppet så går det ju alltid att både filma och spela in ljud i smyg utan att den som blir inspelad märker något.

Låt oss hoppas att alla tjejer vågar (och tar sig tid) att polisanmäla varje sexuellt ofredande och att vi så småningom får en värld fri från sexuella ofredanden !

 

 

Efter att ha separerat upptäckte kvinnan att hennes fd sambo vid tre tillfällen hade spelat in samtal som hon hade haft med sin gynekolog och sin pappa. Mannen medgav att han faktiskt hade spelat in samtalen men påstod att kvinnan hade gett sin tillåtelse. Mannen åberopade dessutom nödvärn därför att han misstänkte att kvinnan var sexmissbrukare och han var därför rädd för att han fått någon sexuellt överförbar sjukdom av henne.

Domstolen fann att kvinnan var mer trovärdig än mannen och konstaterade att mannen inte haft kvinnans tillstånd och att han saknade nödvärnsrätt.

Mannen dömdes för tre fall av olovlig avlyssning och dessutom för ofredande och egenmäktigt förfarande. Straffvärdet uppmättes till en månads fängelse men eftersom mannen endast dömts för trafikbrott tidigare, levde under ordnade förhållanden och inte var i behov av övervakning dömdes han till villkorlig dom och 40 dagsböter. Kvinnan tillerkändes ett skadestånd om 11 200 kr och gynekologen och pappan tillerkändes 5 000 kr vardera.

En man slog med öppen hand sin sambo på huvudet. Hon höll vid tillfället deras gemensamma barn i famnen. Tingsrätten dömde mannen för misshandel av normalgraden och påföljden blev villkorlig dom och 30 dagsböter.

Hovrätten ansåg dock att mannen endast gjort sig skyldig till ringa misshandel eftersom våldet hade varit relativt lindrigt och inte orsakat mer än begränsad smärta. Hovrätten sänkte således påföljden och tog bort den villkorliga domen men höjde dagsböterna till 60.

I ett tidigare blogginlägg (se surrogatmödraskap) skrev jag om två män som betalade en amerikansk kvinna för att bli surrogatmamma till deras barn. En av männen var biologisk far till barnet. I en amerikansk domstol hade det fastställts att de båda männen var de enda legala föräldrarna till barnet och att surrogatmamman inte på något sätt betraktades som förälder till barnet.

Genom Svea hovrätts beslut erkändes den amerikanska domen och det fastställdes således att de båda männen var pappor till barnet som fötts av surrogatmamman.

De två papporna gjorde därefter en anmälan till Skatteverket för att registreras som vårdnadshavare till flickan. Skatteverket avvisade dock deras ansökan eftersom ”vårdnadshavarna” inte hade undertecknat ansökan och istället, på eget initiativ, registrerade Skatteverket surrogatmamman som mor och vårdnadshavare till flickan. Både männen och kvinnan överklagade beslutet. Förvaltningsrätten ändrade Skatteverkets beslut men Kammarrätten ändrade Förvaltningsrättens beslut och fastställde att Skatteverkets beslut var korrekt. Kammarrätten ansåg att det saknas stöd i svensk lag för att fastställa den amerikanska domen och att det därmed saknar betydelse vad Svea hovrätt hade kommit fram till. Kammarrätten konstaterade också att det inte fanns någon svensk dom som fastställt att de båda männen var vårdnadshavare (Svea hovrätt hade ju endast fastställt faderskapet).

Kammarrätten ansåg att svenska bestämmelser måste ligga till grund för registrering hos Skatteverket. Eftersom surrogatmamman var ogift när barnet föddes måste surrogatmamman enligt svensk lag betraktas som ensam vårdnadshavare till flickan och de båda männen kunde inte betraktas som vårdnadshavare utan endast som AP-relationer (annan person).

 

En 24-årig man dömdes för två misshandelstillfällen och två våldtäkter av sin fd sambo. Båda våldtäkterna hade ägt rum i den då gemensamma bostaden. Mannen nekade till brotten. Domstolen fann dock kvinnans berättelse mycket trovärdig och dessutom fanns stödbevisning för brotten. Vid det första tillfället hade kvinnans yngsta barn vaknat och sett hela våldtäkten. Detta barn berättade också att mannen hade sagt ”om jag vill ha sex så har jag sex”. Vid det andra tillfället hade en 13-årig pojke, som just den natten sov över hos ett av kvinnans barn, vaknat av ljudet till att någon blev puttad eller föll mot en möbel i vardagsrummet. Samma pojke hörde också hur mannen sa åt kvinnan att ta av sig kläderna och att kvinnan skrek och grät. Ett av barnen var också närvarande vid ett av misshandelstillfällena.

Domstolen konstaterade att det inte fanns någon anledning för kvinnan att beljuga mannen, tvärtom hade hon visat sig mycket mån om mannen när hon senare pratade med en socialsekreterare.

Domstolen fann att våldtäkterna hade inneburit ett allvarligt angrepp på kvinnans hälsa och trygghet som person. Domstolen fann vidare att det faktum att kvinnans barn hade bevittnat två av brotten var en försvårande omständighet som bidrog till att mannen fick ett högre fängelsestraff.

Kvinnan tillerkändes ett skadestånd om 235 500 kr och mannen dömdes till tre år och nio månaders fängelse.

 

Stockholms stad anordnar varje år Krutondagen och i år var temat ”Hedersrelaterat våld med fokus på särskild utsatthet”.

Juno Blom hade under förra året uppdrag som särskild utredare för regeringens utredning ”Nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck” (SOU 2015:55). Under Krutondagen föreläste hon om partnervåld i hederskontext.

Mariet Ghadimi forskar på ungdomars attityder om sexualitet och ungdomars livsutrymme, och hon är också verksamhetschef för organisationen Tjejers rätt i samhället (TRIS) som arbetar förebyggande mot hedersrelaterat våld och med stöd för ungdomar som utsätts för våld och begränsningar i sin vardag. Hennes fokuserade under Krutondagen på hedersrelaterat förtryck och våld bland ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning.

Anneli Svensson, var en av dem som startade RFSL:s nationella brottsofferjour och erbjuder idag psykoterapi för bl a personer som har erfarenheter av våld eller problem kopplat till sexuell läggning och/eller könsidentitet. Anneli föreläste om HBTQ och heder.

Paulina de los Reyes, professor i ekonomisk historia, pratade om intersektionalitet och hedersrelaterat våld.

Sammantaget var det en mycket givande dag med mycket lärorika och intressanta föredrag. Det är fantastiskt att se att så många arbetar så väl för att hjälpa människor som lever i en miljö med hedersrelaterade värdegrunder och oskuldsnorm.

Jag önskar dock att vi kunde använda ett annat namn än ”hedersvåld” för det ligger ju inte, enligt vårt sätt att se det, någon heder i det. Varför inte införa begreppet ”ohedersvåld”?

 

 

En polis misshandlade sin hustru genom att knuffa henne och slå henne hårt med knuten näve på överarmen, vilket resulterade i ett stort blåmärke armen.

Upprinnelsen till misshandeln var att mannen precis hade fått reda på att hustrun hade en relation med deras barns idrottslärare och polisen hade därför ringt upp läraren för att ”prata ut” med honom. Just när polisen höll på att prata med läraren kom hustrun hem och insåg att maken höll på att prata med mannen som hon hade en relation med. Hon ropade med hög röst så att läraren skulle höra och sa åt honom att han skulle lägga på luren och därefter det uppstod en ”tumultartad” situation mellan kvinnan och polisen. Kvinnan lyckades filma en del av händelsen med sin mobil.

Under huvudförhandlingen vid tingsrätten försökte kvinnan tona ner allvaret i det som hänt och hävdade att hon hade fått blåmärket därför att hon hade, pga sina högklackade skor, tappat balansen och ramlat. Den film som kvinnan hade gett in som bevisning och även det som hon hade berättat för andra personer efter misshandeln styrkte dock att mannen hade knuffat och slagit henne.

Enligt praxis bedöms ett knytnävslag som misshandel av normalgraden, särskilt om våldet är riktat mot någon närstående i hemmet.

Tingsrätten fann dock att mannen hade utsatts för en provokation eftersom han precis fått reda på att hustrun varit otrogen och för att han uppfattade att hon tog parti för läraren eftersom hon skrek till honom att lägga på luren. Dessutom fann tingsrätten att händelseförloppet hade varit hastigt och att skadan var lindrig. Tingsrätten fann därför att misshandeln skulle betraktas som ringa. Mannen dömdes till böter, 80 dagsböter, och enligt uppgift skulle han inte förlora sitt arbete pga domen.

En pappa fick i juni 2014 ensam vårdnad om sin son, född 2007. Mamman vägrade att lämna över pojken till pappan varför han ansökte om verkställighet nästan ett år senare. Mamma uppgav att hon ansåg att det fanns hinder mot verkställighet. Tingsrätten beslutade att verkställighet av domen skulle ske genom polishämtning. Tingsrätten anförde att den långa tid som gått sedan pappan fick ensam vårdnad om barnet visserligen hade medfört att barnet hade blivit mer rotad hos mamman men det medförde ändå inte att verkställighet kunde anses oförenligt med barnets bästa. Tingsrätten konstaterade vidare att det faktum att mamman hade begärt ett ”successivt och mjukt överlämnande” endast hade varit ett försök från hennes sida att förhala överlämnandet för att domstolen skulle komma fram till att verkställighet inte längre var möjligt. Tingsrätten fann att ett vitesföreläggande inte skulle vara verksamt och beslutade därför om polishämtning.

Hovrätten fastställde tingsrättens dom och konstaterade att barnet befann sig i en mycket skadlig lojalitetskonflikt mellan sina föräldrar. Hovrätten delade tingsrättens uppfattning om att vite skulle vara ”uppenbart verkningslöst” och att ett snabbt överlämnade därför var det bästa för barnet.

Mamman överklagade till Högsta domstolen men återkallade sitt överklagande varför hovrättens dom står fast.

 

« Äldre inlägg